(Detta inlägg skulle gentligen blivit postat för länge sen, ursäkta)

Det kanske är bäst att även Blossa blir presenterad, då hon kommer att spela en mycket viktigt roll framöver.

Jag vet nästan inte vart jag ska börja hennes historia, men jag antar att ända från början blir bäst.

I Januari 2016 tog vi an oss 2st små honor som vinterförvaring. Det var min kusin som precis skaffat de två syskonen som nya tillskott till deras familj, Saga och Molly. Kusinen i fråga bodde i en liten villa men hade inte fixat hushåll för kaninerna under vintern (än) så vi ställde självklart upp. 

Man märkte genast stor skillnad på systarna. Molly var modig, social och framför allt ranghög. Saga var skygg, tillbakadragen och ranglåg. 

Det tillfälliga vinterboendet var inte något att hänga i julgranen precis, alla våra stationära burar var upptagna så det fick bli en provisorisk bur på golvet. Men trots allt verkade de trivas med tillvaron, i alla fall Molly. 

Men var kom de ifrån då? Jo, min kusin köpte dem av en kvinna som inte riktigt verkade ta så jättebra hand om dem (som jag förstod på hennes beskrivning),men de var ändå i gott fysiskt skick när de kom till oss, mycket bra hull, glansig päls och inte så långa klor. De var ca 1 år när de köptes, så inga kaninungar. (födda ca 20 jan 2015)

(Bild på Molly dagen då de tillfälligt flyttade in hos oss, de är lika som bär! Ursäkta dålig bildkvalitet)

Flickornas ras förblir också tyvärr okänd, men gissningsvis någon sorts hermelinblandning.

Systrarna hade haft några mindre tjafs under vintern,men började bli allt mer i luven på varandra ju längre tiden gick, men inget allvarligt hände och jag tänkte att det säkert skulle lugna sig när de fick komma "hem" till ett bättre boende och en stor hage utomhus.

Våren kom och de flyttade hem till min kusin, där fick de en hysfat rymlig utebur med hage till på dagtid. 

Tvärt emot vad jag trodde så kom deras bråk allt tätare, tills min kusin blev tvungen att dela av hagen och uteburen.

Saga var den som vart jagad mest, hon var även fortfarande skygg. Därför erbjöd vi oss att ta tillbaka henne, eftersom Molly passade bättre i en småbarnfamilj.

Sedan dess har Saga mest bara "varit" varken jag eller min mamma har tagit på oss det fulla ansvaret för henne, varför det blev som det blev kan jag inte sätta fingret på. Kanske tycktes vi inte hinna ge henne den tid hon behövde för att bli tam. Det var väl kanske heller inte så lockande att spendera timmar med en kanin som "morrade" så fort man kom för nära.

Saga kom alltså till oss på hösten -16 och nu i våras bestämde sig min mamma för att Saga skulle bort. Hur spelade ingen roll, avlivning eller sälja.

Jag protesterade självklart, att avliva en helt frisk kanin är totalt vansinne. Att hon var helt frisk psykiskt visste jag ju inte, men jag var beredd att ge henne en chans i alla fall.

Jag erbjöd mig att ta det fulla ansvaret för Saga tills jag hittat en nytt hem åt henne, någon som hade tid att långsamt vänja henne vid hantering. Men innan jag ens la ut en annons fick jag en ide, Nordviks naturbruksgymnasium hade mist alla sina 3 kaniner i E.Cuniculi och skulle skaffa nya nu till hösten.

Jag såg där min chans att ge henne ett nytt hem och samtidigt kunna ha någorlunda koll på henne, i alla fall under ett års tid inann jag går ut gymnasiet.

Men där kom också min utmaning. Jag talade med min Sällskapsdjurs lärare och vi kom överens om att Saga skulle flytta till hösten. Kaninernas bohag i skolans djurrum är faktisk helt ok, nästan ett helt (svalt) rum för dem sjävla med ett tjockt lager strö och massa gömslen.

Hur som helst behövde ju ändå Saga kunna bli hanterad av massa människor utan att bli livrädd. Jag hade drygt 2,5 månad på att göra en nästan förvildad kanin tam, lätt som en plätt va?

Jag började då steg för steg vänja henne vid mig med hjälp av oändliga mutor (som ofta ratades) lyckades jag ibland få snudda vid henne, precis innan hon tvärvände och sprang och gömde sig. Hur hopplöst det än låter så gjorde vi faktiskt framsteg i sakta mak.

Mitt i allt detta blev det också dags för Pepzis kastrering och Tezzlas hemkomst, sedan flöt det på i ca 4-5 veckor.

Tills jag skulle släppa ihop Pepzi och Tezzla. Som tidigare nämn (Ihopsläpp! Pepzi+Blossa) vart det bråk, Tezzla attackerade Pepzis nedre regioner helt utan förvarning om sitt missnöje. Vad som kunde hända i denna kombo av individer ville jag inte ha på mitt samvete, så jag fick hitta en annan kompis till Pepzi.

Då började jag spåna på om inte Pepzi och Saga kunde gå ihop? Ingen av dem är ju värst dominant och de hade nosat på varandra förut, utan tecken på aggressivitet. 

Självklart hade jag i åtanke även denna kombo kunde bli en nit, även om det inte syntes till en början.

Men ni som läst "Ihopsläpp! Pepzi+Blossa" vet att ihopsläppet gick fantastiskt och att de båda trivs i varandras sällskap.

Nu kanske ni undrar varför jag skrivit "Saga" i texten och "Blossa" i andra inlägg? Jo, jag tycker att namnet Saga absolut inte passar denna lilla timida men bestämda dam, och eftersom hon i stort sett är min kanin nu så tog jag mig friheten att ge henne ett nytt namn. Blossa.

För er som undrar över hur det gick med hennes skadade hornhinna, kan jag meddela att all skadad vävnad är helt borta!

(Svårflörtad surpuppa deluxe)

Men än har jag och Blossa en bit att gå i vårt "förhållande" så att säga, medicineringen sabbade lite i mitt arbete med henne men nu kan jag glädjas åt att jag har all tid i värden att vänja henne vid mig. Jag kan inte sluta förundras över dessa fantastiska kaniner, Blossas historia har kanske inte fått ett lyckligt slut än, men en lycklig vändpunkt  

 
Blossa är även mycket mån om sin hygien.

Ni kanske undrat vem filuren på headern är? Låt mig presentera Pepzi, vars historia kanske inte är den bästa.

Den dagen, den 4e Juli 2016 gjorde jag ett val. Jag valde att köpa en kanin ifrån en djuraffär, vilket man ska undvika eftersom man inte får veta någonting om kaninen. Ärftliga sjukdomar? hälsan? var den kommer ifrån? och vilka är föräldrarna?

En massa frågor som förblir obesvarade och dessutom har det kaninerna på djuraffärer oftast inte speciellt bra: fel utfodring, stökig miljö, för trånga utrymmen och ostimulerade. Naturligtvis ska man inte dra alla över en kant men detta är faktiskt verkligheten på det flesta djuraffärer, tyvärr.

Hur som helst rekommenderar de flesta att man köper kanin ifrån uppfödare för att inte indirekt stödja djurraffärernas inköp av kaniner ifrån grossister.

Trots att jag var väl medveten om detta kunde jag inte lämna Djurmagazinet utan den vita fluffiga kaninen, mitt svaga hjärta tog övertaget.

Men kan någon klandra mig? jag hade sett honom många gånger i Djurmagazinets smådjursrum och det var sannerligen kärlek vid första ögonkastet, ibland åkte jag dit bara för att kolla om han var kvar och mådde bra. Tiden gick och så den 4e Juli nu i år var jag och min kompis i stan. Vi hade redan köpt det vi hade tänkt men ville inte åka hem, hon föreslog då att vi skulle "åka till Djurmagazinet och dregla över kaninerna" , så det gjorde vi.

Till min förvåning fanns fortfarande den vita hanen kvar, men nu hade de flyttat honom till en annan bur, en mindre (bild 1) tillsammans med 2 marsvin dessutom (kaniner bär på en bakterie i deras luftvägar som kan göra marsvin sjuka och kaninen kan råka skada marsvinen, därför bör dem inte hållas tillsammans).

Vi tillbringade ca 2h i djuraffären och efter mycket spekulation, planering samt många om och men.

Beslöt mig jag mig till slut för han skulle följa med mig hem, och så blev det.

Hans namn blev Pepzi (jag har alltid gillad det namnet).

Väl hemma aklimatiserade han sig fort men Pepzi's historia skulle inte få ett lyckligt slut ännu...

När jag ägt Pepzi i drygt en vecka började han kissa ner sig något så fruktansvärt och upptäckte även att han verkade ha svårt att hålla sig då han kissade i mitt knä ett antal gånger. Varningsklockorna började ringa och jag googlade frenetiskt på symptomen i misstanke om urinvägsproblem. Mycket riktigt verkade det som att lilla Pepzi åkt på urinvägsinfektion eftersom han till och med visade tydliga symptom på smärta då han kissade, dvs kröker ryggen, spänner sig och stirrar.

Detta var hemskt att se så det blev ilfart till veterinären. Veterinärstationen jag litar mest på hade självklart semester, så jag valde att pröva en vet som jag aldrig vart hos tidigare i hopp om att dom var kunniga. Väl hos veterinären blev jag bemött av en underlig kvinna som tog emot Pepzi. 

Det var inget lätt veterinärbesök eftersom jag inte hade ägt pepzi så länge och kunde iinte svara på om han åt/bajsade normalt, för jag visste ju inte. Den underliga veterinären frågade några frågor främst om vikten och hur han åt och verkade  inte riktigt bry sig så mycket om Pepzi's urinvägsinfektion. Hur som helst kollade kvinnan hullet på Pepzi och han vägdes. 1000g, lika lite som en hermelinkanin.

Veterinären konstaterade att Pepzi var mager, och det stämmde Pepzi var väldigt mager under all fluffig päls var mest skinn och ben, eftersom han är blandras vet jag ingen exakt vikt men kan på rak arm säga att han borde vägt minst det dubbla! 

När besöket led  mot sitt slut hade veterinären (utan att ta något urinprov eller ens titta på Pepzi's nerkissade bak) helst plötsligt dragit slutsatsen att Pepzi hade urinvägsinfektion eller medfött njurfel som var obotligt, medfött njurfel var en underlig slutsats att dra om man knappt tittat på kaninen i min mening. I alla fall så beslöt jag mig för att testa en kur mot urinvägsinfektion , så vet skrev ut Bactrim orallösning som jag skulle ge 0,5ml av varje morgon och kväll.

I början var jag hoppfull att allt skulle bli bra igen och stackarns Pepzi skulle slippa regelbundna bad av rumpan för att undvika frätskador av urinen på huden, men jag märkte snart att Bactrimet inte fungerade och att Pepzi snarare blev sämre.

När veckan var slut ville jag definitivt inte åka tillbaka till samma veterinär och den andra veterinärstationen hade fortfarande semester en vecka till , så länge kunde jag inte vänta! 

Men det finns en veterinärstation till, distriksveterinärerna.

Jag beslöt mig för att ringa dit. Fullt...Hela veckan var dom fullbokade, helt otroligt! Jag vart så arg och beslöt mig till sist att dagen efter skulle jag ringa till kliniken jag hade besökt och kräva ett urinprov om så behövdes.

Men det samtalet ägde aldrig rum, vet ni varför? Pepzi blev helt plötsligt bättre, så jag avvaktade.

Pepzi fortsatte att repa sig och nu kissade han nästan aldrig ner sig och visade inga tecken på smärta då han kissade. När den pålitliga veterinärstationen äntligen öppnade igen måndagen därpå ringde jag in för säkertsskull och rådfrågade. Veterinären på andra sidan luren svara och tyckte att jag skulle fortsätta att avvakta eftersom han blev bättre, så det är det jag gör, avvaktar och det är så härligt att se hur han rejsar och gör glädjeskutt i sin hage igen. (valde att lägga till Fearless eftersom han är så otroligt nyfiken och tuff)

Namn: Fearless Pepzi

Kön: Hane

Färg/teckning: Vit rödögd

Född: 2016-04-13

Kull: -

Mor: -

Far: -

Idag bor han i en stor bur med bolåda, bajslåda och en stubbe i lagården på natten och dagar med dåligt väder, annars får han vara utomhus i en VÄLDIGT rymningssäker hage med utebur innuti. Men nu den 22a Augusti ska Pepzi få förja med mig till internatet på min skola och bo där med mig om veckorna, han får vara lös i rummet på 10kvm under uppsikt, annars bor han i en bur jag byggt av en dynbox (bild kommer då han flyttat in) med en liten hage till. Pepzi är som sagt en riktigt kämpe och trots hans historia har han så mycket att ge och så mycket livsglädje , men trots att han är ett riktigt yrväder kan han vara riktigt go och han har äntligen gått upp i vikt. 

(Bilden lånad från www.petworld.se) en sådan bur delade Pepzi med 2 marsvin på djuraffären. Storleken på denna bur är ca 0,6kvm vilket är farligt nära minimi måttet för en kanin under 2kg, men marsvinen då?

Den här bilden är tagen på djuraffären, Pepzi låg utslagen i buren intill matskålarna som var fulla med pellets. Marsvin och kanin har helt olika näringsbehov tex så behöver marsvin tillskott av C-vitamin eftersom de inte kan tillverka det själva i kroppen, vilket kaniner kan och därför inte behöver något tillskott.

När Pepzi varit hos mig i några dagar började han kissa ner sig och tvätta sig runt könet väldigt mycket vilket resulterade i att han fick kiss på nosen.

Här är då lilla Peppen idag! Utomhus i sin hage, trimmad och mår mycket bättre .

Dax att presenterna Znurran.Tillvaron var då så här: Zilla och min gamla hane Ninen gick brevid varandra i deras nybyggda utebur med endast ett kompostgaller som skillde dem åt, jag var bara 11år så jag tänkte ju inte mer på det. Zilla hade då varit hos mig i knappt en månad.

Allt gick på som vanligt men en dag (den 11e Juli) då jag och min familj varit ute på havet och just kommit hem, det var kväll och jag skulle gå och stänga in Zilla och Ninen för natten och när jag titta in i Zillas bolåda ser jag me skräckblandad förtjusning att där ligger 5 små kaninungar! Antagligen har då Ninen (som var runt 10år) betäckt Zilla genom kompostgallret.

Zilla och hennes ungar fick flytta in en box i stallet, och jag ljuger inte när jag säger att det var så underbart roligt(mer än vanligt) att gå ut till kaninerna på morgonen. Jag som annars är väldigt morgontrött, flög upp ur sängen för att skynda mig ut till stallet.

Otroligt nog fick Zilla , som bara var 4 månader gammal 5 stycken friska ungar som hon verkligen tog hand om jätte bra. Ninen var madagaskarfärgad och Zilla är såklart svart ,så det blev 3 svarta ungar (1 hona 2 hanar), 1 madagaskar hane och till sist Znurran, en isabellafärgad liten hona (som jag först trodde var en hane och tänkte kalla Zimba). Alla ungar såldes men Znurran valde jag att behålla och det valet ångrar jag aldrig!

Znurran är en kräsen och timid liten dam.

Men man får verkligen göra vad som helst med henne, kloklippning och hälsokontroller går som en dans men nog kan hon fräsa omkring och hitta på hyss, absolut. Är det någon kanin man hittar lös på gräsmattan så är det Znurran!

Namn: Znurran

Kön: Hona

Färg/teckning: Isabella

Född: 2011-07-11

Kull: -

Mor: Zilla

Far: Ninen

Som det ser ut just nu så går Znurran och Zilla utomhus på sommaren i en hage på 23kvm med grävmöjlighet och mycket skugga. På vintern har de nu fått en stor hästbox med halmhörna, tunnel, bolådor mm.

Lilla grynet trivs ändå bäst då hon får vara lös   ^^

Jamen nu är det väl ändå dax att jag presenterar mina kaniner så att ni vet vilka jag surrar om, eller hur?

Jag tänkte börja lite systematiskt med de första kaninerna och sedan fylla på allteftersom de kom till oss i kronisk ordning. (Min första kanin var egentligen Ninen, men har inga bilder på honom just nu men honom kommer jag absolut göra en presentation om senare)

Den första lilla skrutten jag införskaffade var då Zilla som är en bladis mellan gotlandskanin, lejonhuvad och bondkanin.

Nästa punkt var att hitta ett passande namn, så jag bläddrade i en gammal bok med namnförslag till barn som vi hade drällandes hemma. När jag bläddrat igenom boken ett X antal gånger stog det emellan Iris och Zilla...Jag bestämde mig för Zilla, det var perfekt! kort, snärtigt och med ett Z som gjorde det lite mer speciellt. Japp, det var så det gick till då Zilla kom till mig. Otroligt lättlärd och mysig tjej   

Ni kanske också märkt att Zilla fyller år nu på fredag så då kommer fler bilder, hela 5år blir hon. Herregud vad tiden går fort