(Detta inlägg skulle gentligen blivit postat för länge sen, ursäkta)

Det kanske är bäst att även Blossa blir presenterad, då hon kommer att spela en mycket viktigt roll framöver.

Jag vet nästan inte vart jag ska börja hennes historia, men jag antar att ända från början blir bäst.

I Januari 2016 tog vi an oss 2st små honor som vinterförvaring. Det var min kusin som precis skaffat de två syskonen som nya tillskott till deras familj, Saga och Molly. Kusinen i fråga bodde i en liten villa men hade inte fixat hushåll för kaninerna under vintern (än) så vi ställde självklart upp. 

Man märkte genast stor skillnad på systarna. Molly var modig, social och framför allt ranghög. Saga var skygg, tillbakadragen och ranglåg. 

Det tillfälliga vinterboendet var inte något att hänga i julgranen precis, alla våra stationära burar var upptagna så det fick bli en provisorisk bur på golvet. Men trots allt verkade de trivas med tillvaron, i alla fall Molly. 

Men var kom de ifrån då? Jo, min kusin köpte dem av en kvinna som inte riktigt verkade ta så jättebra hand om dem (som jag förstod på hennes beskrivning),men de var ändå i gott fysiskt skick när de kom till oss, mycket bra hull, glansig päls och inte så långa klor. De var ca 1 år när de köptes, så inga kaninungar. (födda ca 20 jan 2015)

(Bild på Molly dagen då de tillfälligt flyttade in hos oss, de är lika som bär! Ursäkta dålig bildkvalitet)

Flickornas ras förblir också tyvärr okänd, men gissningsvis någon sorts hermelinblandning.

Systrarna hade haft några mindre tjafs under vintern,men började bli allt mer i luven på varandra ju längre tiden gick, men inget allvarligt hände och jag tänkte att det säkert skulle lugna sig när de fick komma "hem" till ett bättre boende och en stor hage utomhus.

Våren kom och de flyttade hem till min kusin, där fick de en hysfat rymlig utebur med hage till på dagtid. 

Tvärt emot vad jag trodde så kom deras bråk allt tätare, tills min kusin blev tvungen att dela av hagen och uteburen.

Saga var den som vart jagad mest, hon var även fortfarande skygg. Därför erbjöd vi oss att ta tillbaka henne, eftersom Molly passade bättre i en småbarnfamilj.

Sedan dess har Saga mest bara "varit" varken jag eller min mamma har tagit på oss det fulla ansvaret för henne, varför det blev som det blev kan jag inte sätta fingret på. Kanske tycktes vi inte hinna ge henne den tid hon behövde för att bli tam. Det var väl kanske heller inte så lockande att spendera timmar med en kanin som "morrade" så fort man kom för nära.

Saga kom alltså till oss på hösten -16 och nu i våras bestämde sig min mamma för att Saga skulle bort. Hur spelade ingen roll, avlivning eller sälja.

Jag protesterade självklart, att avliva en helt frisk kanin är totalt vansinne. Att hon var helt frisk psykiskt visste jag ju inte, men jag var beredd att ge henne en chans i alla fall.

Jag erbjöd mig att ta det fulla ansvaret för Saga tills jag hittat en nytt hem åt henne, någon som hade tid att långsamt vänja henne vid hantering. Men innan jag ens la ut en annons fick jag en ide, Nordviks naturbruksgymnasium hade mist alla sina 3 kaniner i E.Cuniculi och skulle skaffa nya nu till hösten.

Jag såg där min chans att ge henne ett nytt hem och samtidigt kunna ha någorlunda koll på henne, i alla fall under ett års tid inann jag går ut gymnasiet.

Men där kom också min utmaning. Jag talade med min Sällskapsdjurs lärare och vi kom överens om att Saga skulle flytta till hösten. Kaninernas bohag i skolans djurrum är faktisk helt ok, nästan ett helt (svalt) rum för dem sjävla med ett tjockt lager strö och massa gömslen.

Hur som helst behövde ju ändå Saga kunna bli hanterad av massa människor utan att bli livrädd. Jag hade drygt 2,5 månad på att göra en nästan förvildad kanin tam, lätt som en plätt va?

Jag började då steg för steg vänja henne vid mig med hjälp av oändliga mutor (som ofta ratades) lyckades jag ibland få snudda vid henne, precis innan hon tvärvände och sprang och gömde sig. Hur hopplöst det än låter så gjorde vi faktiskt framsteg i sakta mak.

Mitt i allt detta blev det också dags för Pepzis kastrering och Tezzlas hemkomst, sedan flöt det på i ca 4-5 veckor.

Tills jag skulle släppa ihop Pepzi och Tezzla. Som tidigare nämn (Ihopsläpp! Pepzi+Blossa) vart det bråk, Tezzla attackerade Pepzis nedre regioner helt utan förvarning om sitt missnöje. Vad som kunde hända i denna kombo av individer ville jag inte ha på mitt samvete, så jag fick hitta en annan kompis till Pepzi.

Då började jag spåna på om inte Pepzi och Saga kunde gå ihop? Ingen av dem är ju värst dominant och de hade nosat på varandra förut, utan tecken på aggressivitet. 

Självklart hade jag i åtanke även denna kombo kunde bli en nit, även om det inte syntes till en början.

Men ni som läst "Ihopsläpp! Pepzi+Blossa" vet att ihopsläppet gick fantastiskt och att de båda trivs i varandras sällskap.

Nu kanske ni undrar varför jag skrivit "Saga" i texten och "Blossa" i andra inlägg? Jo, jag tycker att namnet Saga absolut inte passar denna lilla timida men bestämda dam, och eftersom hon i stort sett är min kanin nu så tog jag mig friheten att ge henne ett nytt namn. Blossa.

För er som undrar över hur det gick med hennes skadade hornhinna, kan jag meddela att all skadad vävnad är helt borta!

(Svårflörtad surpuppa deluxe)

Men än har jag och Blossa en bit att gå i vårt "förhållande" så att säga, medicineringen sabbade lite i mitt arbete med henne men nu kan jag glädjas åt att jag har all tid i värden att vänja henne vid mig. Jag kan inte sluta förundras över dessa fantastiska kaniner, Blossas historia har kanske inte fått ett lyckligt slut än, men en lycklig vändpunkt  

 
Blossa är även mycket mån om sin hygien.

Pepzi och Blossa hade vid detta laget bott brevid varandra, med kompostgaller emellan i ca 1 vecka. Det bådade gott då ingen av dem visade tecken på att vilja bråka, det var bara nyfikenhet från båda håll.

Men innan jag berättar mer ska jag först förklara varför Tezzla och Pepzi inte går ihop, som det först var tänkt.

Jag prövade släppa ihop dem för någon veckan sedan, utomhus i en stor hage som var neutralt område för dem båda. Tezzla hade tidigare inte tagit någon notis om Pepzi, trots att de bott grannar en tid. 

Jag var nästan övertygad att ihopsläppet skulle lyckats, men så fel man kan ha! Som en blixt från klarblå himmel attackerade Tezzla när Pepzi luktade henne på rumpan. Pepzi försökte försvara sig så gott han kunde och det vart en "sparkande fräsande boll" av de två, tack och lov lyckades jag sära på dem hyfsat snabbt. 

Tyvärr hann Pepzi bli biten på den enda kära ägodel han har kvar (snoppen), det började blöda ordentligt och såg riktigt otäckt ut!

Såret vart som tur var bara ytligt och läkte fort. Numera morrar Tezzla så fort hon ser Pepzi, så nu chansar jag inte mera på den kombon.

Tanken slog mig då att försöka bonda Pepzi och Blossa, de är i ungefär samma storlek och Blossa är bara lite mer än 1 år äldre än Pepzi.

Som sagt fick de då bo grannar i en vecka tills jah ansåg att de var redo att släppas ihop. Jag hade just då inhandlat 18st kompostgaller som fick bli deras neutrala plats.

(Köpte dessa på Jula för 99.90:- per förpackning med 4 galler)

Jag var självklart nervös att något skulle hända vid ihopsläppet, men jag fick bara lov att ha is i magen och vara berdedd att sära på dem vid bråk. Jag hade hoppats på minimalt med bråk då både Pepzi och Blossa är ranglåga, så blev det också

Jag gick och la mig lättad den natten, ihopsläppet gick väldigt lungt till, inte ens några små bråk. Jag tyckte bara lite synd om Blossa, som till min förvåning var undergiven till Pepzi som jagade henne och red konstant.

Återigen fick jag ha is i magen och tänkte att jag låter de hållas i någon dag eller så, fortsätter Pepzi att jaga henne (vilket Blossa tycker är jobbigt) hela tiden så får jag sära på dem.

Men jagandet höll bara i sig den enstaka dagen, nu går de och betar tillsammans som om de aldrig gjort annat.

Så underbart fint att se hur de trivs ihop, alla kaniner borde få ha en kompis  

En liten video vid ihopsläppet, som ni ser intar Pepzi rollen som den "dominanta", men nu har de båda accepterat rangordningen och verkar trivas riktigt bra ihop.

Något som kanske inte är glasklart är att Pepzi är kastrerad sedan 7 veckor tillbaka, jag borde gjort en inlägg om det men det vart tyvärr aldrig av.

För de som undrar gick kastreringen över förväntan, han åt på en gång och var väl lite väl pigg då han kom hem. Pepzi vart även chipmärkt under kastreringen och nu är han registrerad i SKVFs register.

På tal om detta är det även aktuellt att kastrera Blossa i framtiden, det skulle troligen underlätta för både henne och Pepzi.

Så här bor nu Blossa och Pepzi, i en hage ca 7x4m  med tillhörande fd kundkoja där de bor på natten för att skydda dem mot rovdjur.

Tanken är att bärnät ska spännas fast ovanpå hagen som skydd från rovfåglar (och ev rymmningsförsök). I hagen finns än så länge bara ett gammalt bildäck och en stor tunnel i plast.

Som headern redan avslöjat så vart det ett tillskott här hemma trots allt  

Dagen då Arya (som hon heter i h-beviset) blev leveransklar åkte jag och hämtade henne hos uppfödaren Åsa som då stog redo med övergångsfoder, både hö och pellets samt härstammningsbevis. Fantastiskt trevlig och seriös människa som förtjänar allt beröm.

Jag hämtade henne då på en Torsdag men efter många om och men beslöt jag mig för att kalla henne: Tezzla. Det var verkligen ett passande namn åt denna charmiga lilla vilde (uppfödare valde bara ett slupmässigt namn för h-beviset).

Ännu har jag inte så mycket att berätta om denna flax-örade dam, annat än att hon och Pepzi verkar tycka om varandras närvaro dock har de ännu bara fått lukta på varandra genom galler. Det ska bli otroligt spännande att se om de trivs ihop, så nu håller vi tummar och tår framöver!

Bilderna är tagna från Tezzlas första utevistelse någonsin. Hon får tacka "tant" Zilla för lånet av hagen! 

Man kan nog säga att hon är väldigt lätt på fötterna   

Livet är minsann fullt av överraskningar!

Min plan löd att när Iris ungar blivit födda skulle jag boka kastrering åt Pepzi så att han kan få sällskap. Tanken var då att jag skulle ta en unge av henne (dvs Pepzis dotter) och att när tiden var inne för henne att komma hem skulle jag kunna börja bondingen direkt (i princip), och dessutom var allting tajmat så att jag kunde ägna mitt sommarlov åt att göra ett ihopsläpp, inom konstens alla regler.

Men när så första kullen dog trodde jag inte att det skulle bli ett försök nr 2, så jag började kika runt på blocket efter potentiella kandidater åt Peppen men blev omgående besviken. Men så plötsligt såg jag en annons med så fruktansvärt söta ungar som såldes av (annonsen att döma) en väldigt seriös människa som bodde alldeles i närheten dessutom.

På måfå slängde jag iväg ett SMS (efter att Iris vart parad andra gången) och förklarade hela tillvaron och undrade om det fanns någon hona kvar att tinga, men att hon inte skulle neka någon köpare för att jag bara var spekulant. Tyvärr fanns bara 2 hanar kvar, men instället för att bara tacka för mig så började uppfödaren, Åsa och jag att diskutera kostnader för kastrering mm, sen jag lovade att höra mig för om någon var ute efter en hane.

Det gick ett litet tag och jag insåg att någon från Iris kommande kull fick bli sällskap åt Pepzi.

Men så helt plötsligt en dag så fick jag ett SMS, det var från Åsa och hon medelade mig att en köpare av en hona hade backat ur och att om jag fortfarande letade efter en hona så kunde jag få köpa henne. Helt plötsligt rasade alla mina planer och jag blev tvungen att välja hur jag skulle göra. Hela denna vecka har gått åt att: planera, planera om, tänka och fundera.

Men inte kan motstå en sån liten sötnöt . Så om allt vill mig väl ska jag åka och titta på henne imorgon och förhoppningsvis matchar hon och Peppens personligheter.

4e Maj blir lilla tösen leverans klar, hon är viltgul och en blandning gottis/dvv. 

(Samma datum som Pepzis kastrering, meant to be? ;)

Efter allt elände nu i vinter kommer våren med hopp. 

En släkting till mig har en rysstecknad liten dvv/lejon hona som de gärna ville para med min Pepzi, så skedde det också nu i Februari och då hoppades vi att det skulle bli några små ryssar och att en hona skulle få åka hem till oss och bli Pepzis damsällskap.

Dock födde Iris som hon heter, ungar i en höbal och hon fick bara 2st som tyvärr följde med henne ur boet men inte hittade tillbaka och frös ihjäl. Men de valde att försöka en gång till, då skulle de fixa en riktig bolåda med kant då ungarna lätt "hänger kvar" under mamman då hon har diat ungarna färdigt och går därifrån.

Hur som helst kom Iris igen på kärt återseende av Pepzi, de trivdes verkligen tillsammans och det säger jag inte för att Pepzi ville "rida" henne hela tiden, utan dom visade verkligen ömhet jämtemot varandra, så fint att se! 

Otroligt snäll och rar är hon , för att inte tala om vacker!  

Nu håller vi tummar att det blir bebisar 7e Maj och att de klarar sig denna gånng.  

Denna vinter har jag verkligen inte haft turen på min sida med kaninerna    Som jag skrev i mitt tidigare inlägg fick Znurran tyvärr skutta vidare över regnbågsbron och som summan av kardemumman fick Zilla liknande symptom kort efter (24e Feb) dvs andningsvårigheter: rossling andning och ibland nysningar. 

Självklart ilade jag denna gång in till veterinären och fick mitt skräck-besked ännu en gång.Samma sjukdom.Samma alternativ.

Men denna gång beslöt jag mig för att det fick bära eller brista, jag valde att pröva antibiotikakuren på 14 dagar, trots risken för återfall ville jag ändå pröva då Zillas syptom var lindrigare samt att hon inte heller hade mjällkvalster som tärde hennes imunförsvar.

I alla fall så blev Zilla diagnoserad "inflammation/infektion i övre delen av luftvägarna". Jag fick då utskrivet 28ml av en stark (och dyr!) antibiotika som heter Baytril, 235:- fick jag lägg ut för den när veterinären varit så snäll och dragit av 30% på priset. Jag fick med 2st doseringssprutor (1ml) och vart delegerad att ge henne 1ml Baytril morgon och kväll. Men vilken viljornas kamp det blev!

Till skillnad från Bactrim med banan och vanlijsmak som Pepzi fick då han hade urinvägsinfektion, var Baytril helt transperent och osmaksatt vilket inte riktigt föll lilla damen i smaken. Men efter en stunds lirkande och många pelletsmutor fick hon till slut i sig det hon skulle och när kuren var över kunde jag äntligen slappna av då hon andades problemfritt och ljudlöst, tack och lov så gick det vår väg denna gång   (peppar peppar)

Hon hann fylla 6år ändå, lilla hjärtat <3

Jag har nu kommit underfund med orsaken till flickornas plötsliga sjukdom: Stress.

(Om sommrarna har Zilla och Znurran alltid gått ihop i en stor hage utomhus men suttit i sepparata burar på vintern)
I hopp om att de skulle kunna gå tillsammans även på vintern satte jag dem i en välinredd hästbox i höstas och de trivdes som fisken i början men eftersom tiden gick började pälstussar ryka allt tätare. Det hela slutade med att jag fick dela av boxen och satte galler emellan, bättre än inget.

Men den friden varade inte länge då Znurran plötsligt började få otäcka sår över hela kroppen, jag uteslöt andra orsaker och insåg (efter pälstuss-fynd) att Znurran hade hoppat över delningen, som är ca 125cm hög, in till Zilla bara för att få rejält med stryk och sedan hoppa tillbaka igen. 

Därefter fick de båda flytta till separata burar men då hade stressen av allt bråk och tjafs redan satt sina spår i båda mina små hjärtan.  

Det är jättetråkigt att det blev som det blev. Men man lär sålänge man lever, det är inget att sticka under stol med. Detta har varit en stor erfarenhet för mig även om man skulle kunna kalla det en riktig pärs

Några skulle nog kalla detta fel. Att avliva ena och ge den andra en chans, men jag vill påminna om att detta inte var några enkla val och jag gjorde min personliga bedömning på kaninernas individuella situationer och valde därefter. Jag ber er att förstå.

Ni kanske undrat vem filuren på headern är? Låt mig presentera Pepzi, vars historia kanske inte är den bästa.

Den dagen, den 4e Juli 2016 gjorde jag ett val. Jag valde att köpa en kanin ifrån en djuraffär, vilket man ska undvika eftersom man inte får veta någonting om kaninen. Ärftliga sjukdomar? hälsan? var den kommer ifrån? och vilka är föräldrarna?

En massa frågor som förblir obesvarade och dessutom har det kaninerna på djuraffärer oftast inte speciellt bra: fel utfodring, stökig miljö, för trånga utrymmen och ostimulerade. Naturligtvis ska man inte dra alla över en kant men detta är faktiskt verkligheten på det flesta djuraffärer, tyvärr.

Hur som helst rekommenderar de flesta att man köper kanin ifrån uppfödare för att inte indirekt stödja djurraffärernas inköp av kaniner ifrån grossister.

Trots att jag var väl medveten om detta kunde jag inte lämna Djurmagazinet utan den vita fluffiga kaninen, mitt svaga hjärta tog övertaget.

Men kan någon klandra mig? jag hade sett honom många gånger i Djurmagazinets smådjursrum och det var sannerligen kärlek vid första ögonkastet, ibland åkte jag dit bara för att kolla om han var kvar och mådde bra. Tiden gick och så den 4e Juli nu i år var jag och min kompis i stan. Vi hade redan köpt det vi hade tänkt men ville inte åka hem, hon föreslog då att vi skulle "åka till Djurmagazinet och dregla över kaninerna" , så det gjorde vi.

Till min förvåning fanns fortfarande den vita hanen kvar, men nu hade de flyttat honom till en annan bur, en mindre (bild 1) tillsammans med 2 marsvin dessutom (kaniner bär på en bakterie i deras luftvägar som kan göra marsvin sjuka och kaninen kan råka skada marsvinen, därför bör dem inte hållas tillsammans).

Vi tillbringade ca 2h i djuraffären och efter mycket spekulation, planering samt många om och men.

Beslöt mig jag mig till slut för han skulle följa med mig hem, och så blev det.

Hans namn blev Pepzi (jag har alltid gillad det namnet).

Väl hemma aklimatiserade han sig fort men Pepzi's historia skulle inte få ett lyckligt slut ännu...

När jag ägt Pepzi i drygt en vecka började han kissa ner sig något så fruktansvärt och upptäckte även att han verkade ha svårt att hålla sig då han kissade i mitt knä ett antal gånger. Varningsklockorna började ringa och jag googlade frenetiskt på symptomen i misstanke om urinvägsproblem. Mycket riktigt verkade det som att lilla Pepzi åkt på urinvägsinfektion eftersom han till och med visade tydliga symptom på smärta då han kissade, dvs kröker ryggen, spänner sig och stirrar.

Detta var hemskt att se så det blev ilfart till veterinären. Veterinärstationen jag litar mest på hade självklart semester, så jag valde att pröva en vet som jag aldrig vart hos tidigare i hopp om att dom var kunniga. Väl hos veterinären blev jag bemött av en underlig kvinna som tog emot Pepzi. 

Det var inget lätt veterinärbesök eftersom jag inte hade ägt pepzi så länge och kunde iinte svara på om han åt/bajsade normalt, för jag visste ju inte. Den underliga veterinären frågade några frågor främst om vikten och hur han åt och verkade  inte riktigt bry sig så mycket om Pepzi's urinvägsinfektion. Hur som helst kollade kvinnan hullet på Pepzi och han vägdes. 1000g, lika lite som en hermelinkanin.

Veterinären konstaterade att Pepzi var mager, och det stämmde Pepzi var väldigt mager under all fluffig päls var mest skinn och ben, eftersom han är blandras vet jag ingen exakt vikt men kan på rak arm säga att han borde vägt minst det dubbla! 

När besöket led  mot sitt slut hade veterinären (utan att ta något urinprov eller ens titta på Pepzi's nerkissade bak) helst plötsligt dragit slutsatsen att Pepzi hade urinvägsinfektion eller medfött njurfel som var obotligt, medfött njurfel var en underlig slutsats att dra om man knappt tittat på kaninen i min mening. I alla fall så beslöt jag mig för att testa en kur mot urinvägsinfektion , så vet skrev ut Bactrim orallösning som jag skulle ge 0,5ml av varje morgon och kväll.

I början var jag hoppfull att allt skulle bli bra igen och stackarns Pepzi skulle slippa regelbundna bad av rumpan för att undvika frätskador av urinen på huden, men jag märkte snart att Bactrimet inte fungerade och att Pepzi snarare blev sämre.

När veckan var slut ville jag definitivt inte åka tillbaka till samma veterinär och den andra veterinärstationen hade fortfarande semester en vecka till , så länge kunde jag inte vänta! 

Men det finns en veterinärstation till, distriksveterinärerna.

Jag beslöt mig för att ringa dit. Fullt...Hela veckan var dom fullbokade, helt otroligt! Jag vart så arg och beslöt mig till sist att dagen efter skulle jag ringa till kliniken jag hade besökt och kräva ett urinprov om så behövdes.

Men det samtalet ägde aldrig rum, vet ni varför? Pepzi blev helt plötsligt bättre, så jag avvaktade.

Pepzi fortsatte att repa sig och nu kissade han nästan aldrig ner sig och visade inga tecken på smärta då han kissade. När den pålitliga veterinärstationen äntligen öppnade igen måndagen därpå ringde jag in för säkertsskull och rådfrågade. Veterinären på andra sidan luren svara och tyckte att jag skulle fortsätta att avvakta eftersom han blev bättre, så det är det jag gör, avvaktar och det är så härligt att se hur han rejsar och gör glädjeskutt i sin hage igen. (valde att lägga till Fearless eftersom han är så otroligt nyfiken och tuff)

Namn: Fearless Pepzi

Kön: Hane

Färg/teckning: Vit rödögd

Född: 2016-04-13

Kull: -

Mor: -

Far: -

Idag bor han i en stor bur med bolåda, bajslåda och en stubbe i lagården på natten och dagar med dåligt väder, annars får han vara utomhus i en VÄLDIGT rymningssäker hage med utebur innuti. Men nu den 22a Augusti ska Pepzi få förja med mig till internatet på min skola och bo där med mig om veckorna, han får vara lös i rummet på 10kvm under uppsikt, annars bor han i en bur jag byggt av en dynbox (bild kommer då han flyttat in) med en liten hage till. Pepzi är som sagt en riktigt kämpe och trots hans historia har han så mycket att ge och så mycket livsglädje , men trots att han är ett riktigt yrväder kan han vara riktigt go och han har äntligen gått upp i vikt. 

(Bilden lånad från www.petworld.se) en sådan bur delade Pepzi med 2 marsvin på djuraffären. Storleken på denna bur är ca 0,6kvm vilket är farligt nära minimi måttet för en kanin under 2kg, men marsvinen då?

Den här bilden är tagen på djuraffären, Pepzi låg utslagen i buren intill matskålarna som var fulla med pellets. Marsvin och kanin har helt olika näringsbehov tex så behöver marsvin tillskott av C-vitamin eftersom de inte kan tillverka det själva i kroppen, vilket kaniner kan och därför inte behöver något tillskott.

När Pepzi varit hos mig i några dagar började han kissa ner sig och tvätta sig runt könet väldigt mycket vilket resulterade i att han fick kiss på nosen.

Här är då lilla Peppen idag! Utomhus i sin hage, trimmad och mår mycket bättre .

Dax att presenterna Znurran.Tillvaron var då så här: Zilla och min gamla hane Ninen gick brevid varandra i deras nybyggda utebur med endast ett kompostgaller som skillde dem åt, jag var bara 11år så jag tänkte ju inte mer på det. Zilla hade då varit hos mig i knappt en månad.

Allt gick på som vanligt men en dag (den 11e Juli) då jag och min familj varit ute på havet och just kommit hem, det var kväll och jag skulle gå och stänga in Zilla och Ninen för natten och när jag titta in i Zillas bolåda ser jag me skräckblandad förtjusning att där ligger 5 små kaninungar! Antagligen har då Ninen (som var runt 10år) betäckt Zilla genom kompostgallret.

Zilla och hennes ungar fick flytta in en box i stallet, och jag ljuger inte när jag säger att det var så underbart roligt(mer än vanligt) att gå ut till kaninerna på morgonen. Jag som annars är väldigt morgontrött, flög upp ur sängen för att skynda mig ut till stallet.

Otroligt nog fick Zilla , som bara var 4 månader gammal 5 stycken friska ungar som hon verkligen tog hand om jätte bra. Ninen var madagaskarfärgad och Zilla är såklart svart ,så det blev 3 svarta ungar (1 hona 2 hanar), 1 madagaskar hane och till sist Znurran, en isabellafärgad liten hona (som jag först trodde var en hane och tänkte kalla Zimba). Alla ungar såldes men Znurran valde jag att behålla och det valet ångrar jag aldrig!

Znurran är en kräsen och timid liten dam.

Men man får verkligen göra vad som helst med henne, kloklippning och hälsokontroller går som en dans men nog kan hon fräsa omkring och hitta på hyss, absolut. Är det någon kanin man hittar lös på gräsmattan så är det Znurran!

Namn: Znurran

Kön: Hona

Färg/teckning: Isabella

Född: 2011-07-11

Kull: -

Mor: Zilla

Far: Ninen

Som det ser ut just nu så går Znurran och Zilla utomhus på sommaren i en hage på 23kvm med grävmöjlighet och mycket skugga. På vintern har de nu fått en stor hästbox med halmhörna, tunnel, bolådor mm.

Lilla grynet trivs ändå bäst då hon får vara lös   ^^