kaninzoonen

Inlägg publicerade under kategorin Veterinärbesök

Av Victoria Bäck - 6 augusti 2017 12:49

Jag vill börja med att be om ursäkt. Kanske mest be om ursäkt till mig själv, jag hade precis lyckats med att hålla Kaninzoonen igång med nya inlägg regelbundet. Men allt gick åt skogen den 13 Juli.


Detta var dagen Blossa skulle kastreras (hennes kastrering får ett eget inlägg senare) och jag hade ringt och bett om att de skulle ta en snabb titt på Pepzi samtigt. Jag har nämnligen varit orolig över att han kissar i sin päls, oavsett hur mycket jag klippt ner honom så var ändå insida lår, svans och all päls runt hans penis nerkissad.

Jag rådfrågade i facebook grupper och skickade bilder till min veterinärklinik och undrade vad det kunde bero på.

Jag kom inte fram till något vettigt, de flesta (även kliniken) trodde att det berodde på hans långa päls, men den är ju nerklippt?

Hur som ville jag ändå att en veterinär skulle kika på Pepzi. Jag fick en tid samtidigt som Blossa skulle lämnas för kastrering vilket var väldigt lättsamt. Men jag fick förbereda mig på att eventuellt söva Pepzi för att kunna raka honom kort...Eh va? Söva en frisk kanin för att raka honom? Något jag skulle kunna göra själv hemma, nej tack. 

Men jag åkte ändå in, vill jag inte söva ner honom i onödan så får vet heller inte göra det.


Nu till själva mötet med veterinären, någon som får magen på mig att vändas så fort jag tänker tillbaka på det. Jag skulle kalla detta: värsta dagen i mitt liv.


Jag var optimistiskt, jag vart tilldelad den veterinär jag litade mest på. Regina var ingen kaninspecialist, men hon har tillräckligt med kunskap. 

Vi satte oss i ett undersökningsrum, jag, veterinären, Pepzi och Blossa. Jag lyfte ut Peppen ur transportburen och visade Regina hans nerkissade päls. Hon klämde och kände kring könet på honom och fastställde att det var något som var väldigt galet. "Det är alldeles stenhårt här precis bakom penis, det måste vara en JÄTTESTOR sten"

Detta var inga goda nyheter, men jag antog att det måste kunna åtgärdas, kosta vad det kosta vill.

"Men man kan ju inte hålla på att operera här kring penis, det går ju inte"

-Nä (Det kan ja väl tänka mig med att blodkärl, nerver och det tunna urinröret.)

"Jahapp....Då får du åka hem med en kanin mindre idag"


Min lilla bäbis vart bortförd av veterinären. Jag fick aldrig säga hejdå....Inte fick jag pussa på honom en sista gång. Inte fick han äta en sista pellets som han var så galen i. Inte fick jag vara med honom under hans sista minuter i livet, försiktigt smeka honom på pannan in i det sista.

Jag fick inte ens frågan. Veterinären som jag höjt till skyarna frågade inte om jag ville vara med min bästa vän när han tog sina sista andetag.

Jag var i sådan fruktansvärd chock...Jag hade ju massor av år kvar med Pepzi...Eller hur? Jag kunde inte ens förmå mig att öppna munnen och kräva att få säga adjö. Jag ångrar mig. 


Jag kunde inte ens fälla en tår innanför klinikens väggar, jag skrev på alla papper om avlivningen och stormade ut.

Så snart dörren gick i lås grät jag tills dagen var slut. Ett litet uppehåll gjorde jag då jag åkte tillbaka till denna mardröm och hämtade Blossa. Och Pepzis kropp. 

Urinstenen som tagit livet av min underbara Pepzi fick jag i en liten påse. Den var enormt stor, större än enorm.


Vad gjorde jag för fel? Vart gick det snett? Dagen jag tog hem Pepzi från djurmagazinet lovade jag honom att jag skulle ta hand om honom, för alltid. Aldrig har jag tidigare mött en kanin som levt sitt liv med sådan glädje, Pepzi njöt av varenda dag i livet. Kanske visste han att han inte skulle få lika lång tid på jorden som andra?

Veterinären sa att Pepzi hade tur....TUR?! Att ha en sådan uppmärksam matte som upptäckte att något var galet, jo visst en urinsten stor som en spelkula är ju svår att missa. Den måste ha gjort fruktansvärt ont...Ändå gjorde han glädjeskutt och krumsprång dagen innan veterinärbesöket.


Detta inlägg blev aningen rörigt och hoppigt men vet att jag inte kunde hålla mina ögon torra, att beskriva händelsen i detalj är som att uppleva denna hemska dag om igen. Jag har även skippat en del detaljer om veterinärens obryddhet om Pepzis avlivning. 

"Du får åka hem med en hund mindre idag" Dessa ord kommer aldrig en veterinär säga till en hundägare, hela stan skulle bojkotta den kliniken.


"Du får åka hem med ett oviktigt djur mindre idag" Det var det veterinären sa till mig...Och ingen bryr sig.

Jag kommer aldrig att älska något djur mer än den kaninen, det ska gudarna veta....Men ingen bryr sig.


Vad kan jag nu göra mer än att säga: Förlåt mig Pepzi för att jag inte fanns där för dig, förlåt för att jag inte åkte in tidigare...Då hade du kanske fått skutta på än idag. 


'My heart has joined the thousand for my friend stopped running today'

-Watership downs

Den dagen miste både jag och Blossa en nära vän

Vila i frid älskade Pepzi, tack för den korta tid jag fick med dig  

Så här mycket kiss i pälsen är inte normalt...Även för en långhårig kanin


   

Detta är urinstenen han hade, den är vidrigt enorm och det är ett under att stackarns Pepzi ens kunde kissa. Storleken på stenen får mig som djurägare verkligen att må dåligt, bara tanken på att hans urinblåsa var en tickande bomb och när som helst skulle kunna sprincka och urinförgifta honom.


 

Älskar dig #FearlessPepzi


Av Victoria Bäck - 13 juni 2017 14:21

För två veckor sedan, Onsdagen (7/6) upptäckte jag att något verkade irritera Blossa i hennes högra öga, det hade en svag rodnad i kanterna på ögonlocken, det rann och hon ville gärna knipa med ögat.
Jag misstänkte först bara att ett skräp lyckats ta sig in i ögat och skavde, gjorde då koksaltlösning (1krm salt per dl vatten) som sedan fick svalna av innan jag spolade rent Blossas öga.


Det verkade som att koksaltlösningen hjälpte då hon verkade mycket mindre besvärad av ögat.
Men så på fredagskvällen upptäckte jag att hon knep med ögat igen, det hade även börjat dyka upp en sk dimmig fläck på ögat. Insåg då att hon tveklöst hade fått en skada på hornhinnan, hela helgen sköljde vi ögat med koksalt för att det förhoppningsvis skulle lindra och återfukta ögat.


På Måndag morgon ringde jag in till Reginas veterinärklinik och fick tid redan 10:30 samma dag.
Det vart konstaterad ytlig hornhinneskada efter att veterinären färgat ögat med flourecein, ett ämne som fäster och färgar av sig i eventuella skador i ögat. Tack och lov är detta lätt att åtgärda och läker snabbt, veterinären skickade med mig SentrX eye gel, som ska återfukta och påskynda läkning.
Antibiotika i form av ögonsalvan Isathalmic 1% skrevs ut och hämtades sedan på apotek, en sträng salva skulle läggas i ögat morgon och kväll, samt att de återfuktande ögondropparna skulle ges i ögat 3ggr per dag.

Veterinären berättade att båda preparaten skulle ges i 7-10 dagar beroende på hur snabbt skadan läker, men för säkerhetsskull bör ett återbesök bokas in om ca 7 dagar för att se hur skadan läker.

Hela kalaset dvs enkel undersökning+SentrX dropparna+moms kostade 499:- och ögonsalvan som köptes på apotek kostade 179:-
Kan tillägga att ingen av mina kaniner är försäkrade (än) men som tur är har jag en egen buffert, ett sparkonto änkomt för veterinärbesök som verkligen är att rekommendera för dem som inte vill/kan försäkra sina kaniner.

 

Blossa var så duktig hos veterinären, massor av beröm fick hon då veterinär utan problem kunde undersöka henne och fastställa diagnos.

Kruxet är ju dock att medicinera henne, jag är inte populär alls då jag kommer och ska droppa en massa obehagliga saker i hennes öga (5ggr/dag!). När man väl fått tag på henne är det inga problem, men innan dess är det inte roligt för någon av oss.


Blossa är "under uppbyggnad" både fysiskt och psykiskt, hon är inte ett dugg handtam och blir helst inte rörd. 

Innan skadan skedde hade jag börjat vänja henne med hantering, dvs försöka röra henne utan att hon springer iväg. Självklart blir detta ett litet bakslag då jag måste ge henne sina ögondroppar oavsett om Blossa vill eller inte. Hon har verkligen potential att bli en riktigt trevligt sällskapskanin, bara hon får chansen och den ska jag ge henne.


Sök i bloggen

Presentation


Halloj!
Jag är en tjej på 17 år som älskar djur men kaninerna ligger mig extra varmt om hjärtat.
Jag går naturbruksutbildningen inriktning djurvård och bor på internatet där om veckorna, på helgerna bor jag hemma i byn på gården.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Omröstning

Tycker du att bloggen är lättläst?
 Ja
 Nej
 Kan bli bättre

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Ovido - Quiz & Flashcards