Ni kanske undrat vem filuren på headern är? Låt mig presentera Pepzi, vars historia kanske inte är den bästa.

Den dagen, den 4e Juli 2016 gjorde jag ett val. Jag valde att köpa en kanin ifrån en djuraffär, vilket man ska undvika eftersom man inte får veta någonting om kaninen. Ärftliga sjukdomar? hälsan? var den kommer ifrån? och vilka är föräldrarna?

En massa frågor som förblir obesvarade och dessutom har det kaninerna på djuraffärer oftast inte speciellt bra: fel utfodring, stökig miljö, för trånga utrymmen och ostimulerade. Naturligtvis ska man inte dra alla över en kant men detta är faktiskt verkligheten på det flesta djuraffärer, tyvärr.

Hur som helst rekommenderar de flesta att man köper kanin ifrån uppfödare för att inte indirekt stödja djurraffärernas inköp av kaniner ifrån grossister.

Trots att jag var väl medveten om detta kunde jag inte lämna Djurmagazinet utan den vita fluffiga kaninen, mitt svaga hjärta tog övertaget.

Men kan någon klandra mig? jag hade sett honom många gånger i Djurmagazinets smådjursrum och det var sannerligen kärlek vid första ögonkastet, ibland åkte jag dit bara för att kolla om han var kvar och mådde bra. Tiden gick och så den 4e Juli nu i år var jag och min kompis i stan. Vi hade redan köpt det vi hade tänkt men ville inte åka hem, hon föreslog då att vi skulle "åka till Djurmagazinet och dregla över kaninerna" , så det gjorde vi.

Till min förvåning fanns fortfarande den vita hanen kvar, men nu hade de flyttat honom till en annan bur, en mindre (bild 1) tillsammans med 2 marsvin dessutom (kaniner bär på en bakterie i deras luftvägar som kan göra marsvin sjuka och kaninen kan råka skada marsvinen, därför bör dem inte hållas tillsammans).

Vi tillbringade ca 2h i djuraffären och efter mycket spekulation, planering samt många om och men.

Beslöt mig jag mig till slut för han skulle följa med mig hem, och så blev det.

Hans namn blev Pepzi (jag har alltid gillad det namnet).

Väl hemma aklimatiserade han sig fort men Pepzi's historia skulle inte få ett lyckligt slut ännu...

När jag ägt Pepzi i drygt en vecka började han kissa ner sig något så fruktansvärt och upptäckte även att han verkade ha svårt att hålla sig då han kissade i mitt knä ett antal gånger. Varningsklockorna började ringa och jag googlade frenetiskt på symptomen i misstanke om urinvägsproblem. Mycket riktigt verkade det som att lilla Pepzi åkt på urinvägsinfektion eftersom han till och med visade tydliga symptom på smärta då han kissade, dvs kröker ryggen, spänner sig och stirrar.

Detta var hemskt att se så det blev ilfart till veterinären. Veterinärstationen jag litar mest på hade självklart semester, så jag valde att pröva en vet som jag aldrig vart hos tidigare i hopp om att dom var kunniga. Väl hos veterinären blev jag bemött av en underlig kvinna som tog emot Pepzi. 

Det var inget lätt veterinärbesök eftersom jag inte hade ägt pepzi så länge och kunde iinte svara på om han åt/bajsade normalt, för jag visste ju inte. Den underliga veterinären frågade några frågor främst om vikten och hur han åt och verkade  inte riktigt bry sig så mycket om Pepzi's urinvägsinfektion. Hur som helst kollade kvinnan hullet på Pepzi och han vägdes. 1000g, lika lite som en hermelinkanin.

Veterinären konstaterade att Pepzi var mager, och det stämmde Pepzi var väldigt mager under all fluffig päls var mest skinn och ben, eftersom han är blandras vet jag ingen exakt vikt men kan på rak arm säga att han borde vägt minst det dubbla! 

När besöket led  mot sitt slut hade veterinären (utan att ta något urinprov eller ens titta på Pepzi's nerkissade bak) helst plötsligt dragit slutsatsen att Pepzi hade urinvägsinfektion eller medfött njurfel som var obotligt, medfött njurfel var en underlig slutsats att dra om man knappt tittat på kaninen i min mening. I alla fall så beslöt jag mig för att testa en kur mot urinvägsinfektion , så vet skrev ut Bactrim orallösning som jag skulle ge 0,5ml av varje morgon och kväll.

I början var jag hoppfull att allt skulle bli bra igen och stackarns Pepzi skulle slippa regelbundna bad av rumpan för att undvika frätskador av urinen på huden, men jag märkte snart att Bactrimet inte fungerade och att Pepzi snarare blev sämre.

När veckan var slut ville jag definitivt inte åka tillbaka till samma veterinär och den andra veterinärstationen hade fortfarande semester en vecka till , så länge kunde jag inte vänta! 

Men det finns en veterinärstation till, distriksveterinärerna.

Jag beslöt mig för att ringa dit. Fullt...Hela veckan var dom fullbokade, helt otroligt! Jag vart så arg och beslöt mig till sist att dagen efter skulle jag ringa till kliniken jag hade besökt och kräva ett urinprov om så behövdes.

Men det samtalet ägde aldrig rum, vet ni varför? Pepzi blev helt plötsligt bättre, så jag avvaktade.

Pepzi fortsatte att repa sig och nu kissade han nästan aldrig ner sig och visade inga tecken på smärta då han kissade. När den pålitliga veterinärstationen äntligen öppnade igen måndagen därpå ringde jag in för säkertsskull och rådfrågade. Veterinären på andra sidan luren svara och tyckte att jag skulle fortsätta att avvakta eftersom han blev bättre, så det är det jag gör, avvaktar och det är så härligt att se hur han rejsar och gör glädjeskutt i sin hage igen. (valde att lägga till Fearless eftersom han är så otroligt nyfiken och tuff)

Namn: Fearless Pepzi

Kön: Hane

Färg/teckning: Vit rödögd

Född: 2016-04-13

Kull: -

Mor: -

Far: -

Idag bor han i en stor bur med bolåda, bajslåda och en stubbe i lagården på natten och dagar med dåligt väder, annars får han vara utomhus i en VÄLDIGT rymningssäker hage med utebur innuti. Men nu den 22a Augusti ska Pepzi få förja med mig till internatet på min skola och bo där med mig om veckorna, han får vara lös i rummet på 10kvm under uppsikt, annars bor han i en bur jag byggt av en dynbox (bild kommer då han flyttat in) med en liten hage till. Pepzi är som sagt en riktigt kämpe och trots hans historia har han så mycket att ge och så mycket livsglädje , men trots att han är ett riktigt yrväder kan han vara riktigt go och han har äntligen gått upp i vikt. 

(Bilden lånad från www.petworld.se) en sådan bur delade Pepzi med 2 marsvin på djuraffären. Storleken på denna bur är ca 0,6kvm vilket är farligt nära minimi måttet för en kanin under 2kg, men marsvinen då?

Den här bilden är tagen på djuraffären, Pepzi låg utslagen i buren intill matskålarna som var fulla med pellets. Marsvin och kanin har helt olika näringsbehov tex så behöver marsvin tillskott av C-vitamin eftersom de inte kan tillverka det själva i kroppen, vilket kaniner kan och därför inte behöver något tillskott.

När Pepzi varit hos mig i några dagar började han kissa ner sig och tvätta sig runt könet väldigt mycket vilket resulterade i att han fick kiss på nosen.

Här är då lilla Peppen idag! Utomhus i sin hage, trimmad och mår mycket bättre .

Dax att presenterna Znurran.Tillvaron var då så här: Zilla och min gamla hane Ninen gick brevid varandra i deras nybyggda utebur med endast ett kompostgaller som skillde dem åt, jag var bara 11år så jag tänkte ju inte mer på det. Zilla hade då varit hos mig i knappt en månad.

Allt gick på som vanligt men en dag (den 11e Juli) då jag och min familj varit ute på havet och just kommit hem, det var kväll och jag skulle gå och stänga in Zilla och Ninen för natten och när jag titta in i Zillas bolåda ser jag me skräckblandad förtjusning att där ligger 5 små kaninungar! Antagligen har då Ninen (som var runt 10år) betäckt Zilla genom kompostgallret.

Zilla och hennes ungar fick flytta in en box i stallet, och jag ljuger inte när jag säger att det var så underbart roligt(mer än vanligt) att gå ut till kaninerna på morgonen. Jag som annars är väldigt morgontrött, flög upp ur sängen för att skynda mig ut till stallet.

Otroligt nog fick Zilla , som bara var 4 månader gammal 5 stycken friska ungar som hon verkligen tog hand om jätte bra. Ninen var madagaskarfärgad och Zilla är såklart svart ,så det blev 3 svarta ungar (1 hona 2 hanar), 1 madagaskar hane och till sist Znurran, en isabellafärgad liten hona (som jag först trodde var en hane och tänkte kalla Zimba). Alla ungar såldes men Znurran valde jag att behålla och det valet ångrar jag aldrig!

Znurran är en kräsen och timid liten dam.

Men man får verkligen göra vad som helst med henne, kloklippning och hälsokontroller går som en dans men nog kan hon fräsa omkring och hitta på hyss, absolut. Är det någon kanin man hittar lös på gräsmattan så är det Znurran!

Namn: Znurran

Kön: Hona

Färg/teckning: Isabella

Född: 2011-07-11

Kull: -

Mor: Zilla

Far: Ninen

Som det ser ut just nu så går Znurran och Zilla utomhus på sommaren i en hage på 23kvm med grävmöjlighet och mycket skugga. På vintern har de nu fått en stor hästbox med halmhörna, tunnel, bolådor mm.

Lilla grynet trivs ändå bäst då hon får vara lös   ^^