kaninzoonen

Senaste inläggen

Av Victoria Bäck - Söndag 6 aug 12:49

Jag vill börja med att be om ursäkt. Kanske mest be om ursäkt till mig själv, jag hade precis lyckats med att hålla Kaninzoonen igång med nya inlägg regelbundet. Men allt gick åt skogen den 13 Juli.


Detta var dagen Blossa skulle kastreras (hennes kastrering får ett eget inlägg senare) och jag hade ringt och bett om att de skulle ta en snabb titt på Pepzi samtigt. Jag har nämnligen varit orolig över att han kissar i sin päls, oavsett hur mycket jag klippt ner honom så var ändå insida lår, svans och all päls runt hans penis nerkissad.

Jag rådfrågade i facebook grupper och skickade bilder till min veterinärklinik och undrade vad det kunde bero på.

Jag kom inte fram till något vettigt, de flesta (även kliniken) trodde att det berodde på hans långa päls, men den är ju nerklippt?

Hur som ville jag ändå att en veterinär skulle kika på Pepzi. Jag fick en tid samtidigt som Blossa skulle lämnas för kastrering vilket var väldigt lättsamt. Men jag fick förbereda mig på att eventuellt söva Pepzi för att kunna raka honom kort...Eh va? Söva en frisk kanin för att raka honom? Något jag skulle kunna göra själv hemma, nej tack. 

Men jag åkte ändå in, vill jag inte söva ner honom i onödan så får vet heller inte göra det.


Nu till själva mötet med veterinären, någon som får magen på mig att vändas så fort jag tänker tillbaka på det. Jag skulle kalla detta: värsta dagen i mitt liv.


Jag var optimistiskt, jag vart tilldelad den veterinär jag litade mest på. Regina var ingen kaninspecialist, men hon har tillräckligt med kunskap. 

Vi satte oss i ett undersökningsrum, jag, veterinären, Pepzi och Blossa. Jag lyfte ut Peppen ur transportburen och visade Regina hans nerkissade päls. Hon klämde och kände kring könet på honom och fastställde att det var något som var väldigt galet. "Det är alldeles stenhårt här precis bakom penis, det måste vara en JÄTTESTOR sten"

Detta var inga goda nyheter, men jag antog att det måste kunna åtgärdas, kosta vad det kosta vill.

"Men man kan ju inte hålla på att operera här kring penis, det går ju inte"

-Nä (Det kan ja väl tänka mig med att blodkärl, nerver och det tunna urinröret.)

"Jahapp....Då får du åka hem med en kanin mindre idag"


Min lilla bäbis vart bortförd av veterinären. Jag fick aldrig säga hejdå....Inte fick jag pussa på honom en sista gång. Inte fick han äta en sista pellets som han var så galen i. Inte fick jag vara med honom under hans sista minuter i livet, försiktigt smeka honom på pannan in i det sista.

Jag fick inte ens frågan. Veterinären som jag höjt till skyarna frågade inte om jag ville vara med min bästa vän när han tog sina sista andetag.

Jag var i sådan fruktansvärd chock...Jag hade ju massor av år kvar med Pepzi...Eller hur? Jag kunde inte ens förmå mig att öppna munnen och kräva att få säga adjö. Jag ångrar mig. 


Jag kunde inte ens fälla en tår innanför klinikens väggar, jag skrev på alla papper om avlivningen och stormade ut.

Så snart dörren gick i lås grät jag tills dagen var slut. Ett litet uppehåll gjorde jag då jag åkte tillbaka till denna mardröm och hämtade Blossa. Och Pepzis kropp. 

Urinstenen som tagit livet av min underbara Pepzi fick jag i en liten påse. Den var enormt stor, större än enorm.


Vad gjorde jag för fel? Vart gick det snett? Dagen jag tog hem Pepzi från djurmagazinet lovade jag honom att jag skulle ta hand om honom, för alltid. Aldrig har jag tidigare mött en kanin som levt sitt liv med sådan glädje, Pepzi njöt av varenda dag i livet. Kanske visste han att han inte skulle få lika lång tid på jorden som andra?

Veterinären sa att Pepzi hade tur....TUR?! Att ha en sådan uppmärksam matte som upptäckte att något var galet, jo visst en urinsten stor som en spelkula är ju svår att missa. Den måste ha gjort fruktansvärt ont...Ändå gjorde han glädjeskutt och krumsprång dagen innan veterinärbesöket.


Detta inlägg blev aningen rörigt och hoppigt men vet att jag inte kunde hålla mina ögon torra, att beskriva händelsen i detalj är som att uppleva denna hemska dag om igen. Jag har även skippat en del detaljer om veterinärens obryddhet om Pepzis avlivning. 

"Du får åka hem med en hund mindre idag" Dessa ord kommer aldrig en veterinär säga till en hundägare, hela stan skulle bojkotta den kliniken.


"Du får åka hem med ett oviktigt djur mindre idag" Det var det veterinären sa till mig...Och ingen bryr sig.

Jag kommer aldrig att älska något djur mer än den kaninen, det ska gudarna veta....Men ingen bryr sig.


Vad kan jag nu göra mer än att säga: Förlåt mig Pepzi för att jag inte fanns där för dig, förlåt för att jag inte åkte in tidigare...Då hade du kanske fått skutta på än idag. 


'My heart has joined the thousand for my friend stopped running today'

-Watership downs

Den dagen miste både jag och Blossa en nära vän

Vila i frid älskade Pepzi, tack för den korta tid jag fick med dig  

Så här mycket kiss i pälsen är inte normalt...Även för en långhårig kanin


   

Detta är urinstenen han hade, den är vidrigt enorm och det är ett under att stackarns Pepzi ens kunde kissa. Storleken på stenen får mig som djurägare verkligen att må dåligt, bara tanken på att hans urinblåsa var en tickande bomb och när som helst skulle kunna sprincka och urinförgifta honom.


 

Älskar dig #FearlessPepzi


ANNONS
Av Victoria Bäck - Måndag 10 juli 19:17

I denna uppgift skulle vi i grupp/par välja en valfri parasit att skriva om och sedan redovisa. Jag och min kompis valde att göra våran uppgift om mjällkvalster.


Länk till Mjällkvalster på kanin

ANNONS
Av Victoria Bäck - Torsdag 29 juni 11:15

(Detta inlägg skulle gentligen blivit postat för länge sen, ursäkta)


Det kanske är bäst att även Blossa blir presenterad, då hon kommer att spela en mycket viktigt roll framöver.

Jag vet nästan inte vart jag ska börja hennes historia, men jag antar att ända från början blir bäst.


I Januari 2016 tog vi an oss 2st små honor som vinterförvaring. Det var min kusin som precis skaffat de två syskonen som nya tillskott till deras familj, Saga och Molly. Kusinen i fråga bodde i en liten villa men hade inte fixat hushåll för kaninerna under vintern (än) så vi ställde självklart upp. 

Man märkte genast stor skillnad på systarna. Molly var modig, social och framför allt ranghög. Saga var skygg, tillbakadragen och ranglåg. 

Det tillfälliga vinterboendet var inte något att hänga i julgranen precis, alla våra stationära burar var upptagna så det fick bli en provisorisk bur på golvet. Men trots allt verkade de trivas med tillvaron, i alla fall Molly. 


Men var kom de ifrån då? Jo, min kusin köpte dem av en kvinna som inte riktigt verkade ta så jättebra hand om dem (som jag förstod på hennes beskrivning),men de var ändå i gott fysiskt skick när de kom till oss, mycket bra hull, glansig päls och inte så långa klor. De var ca 1 år när de köptes, så inga kaninungar. (födda ca 20 jan 2015)

   

(Bild på Molly dagen då de tillfälligt flyttade in hos oss, de är lika som bär! Ursäkta dålig bildkvalitet)


Flickornas ras förblir också tyvärr okänd, men gissningsvis någon sorts hermelinblandning.


Systrarna hade haft några mindre tjafs under vintern,men började bli allt mer i luven på varandra ju längre tiden gick, men inget allvarligt hände och jag tänkte att det säkert skulle lugna sig när de fick komma "hem" till ett bättre boende och en stor hage utomhus.

Våren kom och de flyttade hem till min kusin, där fick de en hysfat rymlig utebur med hage till på dagtid. 

Tvärt emot vad jag trodde så kom deras bråk allt tätare, tills min kusin blev tvungen att dela av hagen och uteburen.

Saga var den som vart jagad mest, hon var även fortfarande skygg. Därför erbjöd vi oss att ta tillbaka henne, eftersom Molly passade bättre i en småbarnfamilj.


Sedan dess har Saga mest bara "varit" varken jag eller min mamma har tagit på oss det fulla ansvaret för henne, varför det blev som det blev kan jag inte sätta fingret på. Kanske tycktes vi inte hinna ge henne den tid hon behövde för att bli tam. Det var väl kanske heller inte så lockande att spendera timmar med en kanin som "morrade" så fort man kom för nära.


Saga kom alltså till oss på hösten -16 och nu i våras bestämde sig min mamma för att Saga skulle bort. Hur spelade ingen roll, avlivning eller sälja.

Jag protesterade självklart, att avliva en helt frisk kanin är totalt vansinne. Att hon var helt frisk psykiskt visste jag ju inte, men jag var beredd att ge henne en chans i alla fall.

Jag erbjöd mig att ta det fulla ansvaret för Saga tills jag hittat en nytt hem åt henne, någon som hade tid att långsamt vänja henne vid hantering. Men innan jag ens la ut en annons fick jag en ide, Nordviks naturbruksgymnasium hade mist alla sina 3 kaniner i E.Cuniculi och skulle skaffa nya nu till hösten.

Jag såg där min chans att ge henne ett nytt hem och samtidigt kunna ha någorlunda koll på henne, i alla fall under ett års tid inann jag går ut gymnasiet.


Men där kom också min utmaning. Jag talade med min Sällskapsdjurs lärare och vi kom överens om att Saga skulle flytta till hösten. Kaninernas bohag i skolans djurrum är faktisk helt ok, nästan ett helt (svalt) rum för dem sjävla med ett tjockt lager strö och massa gömslen.

Hur som helst behövde ju ändå Saga kunna bli hanterad av massa människor utan att bli livrädd. Jag hade drygt 2,5 månad på att göra en nästan förvildad kanin tam, lätt som en plätt va?

Jag började då steg för steg vänja henne vid mig med hjälp av oändliga mutor (som ofta ratades) lyckades jag ibland få snudda vid henne, precis innan hon tvärvände och sprang och gömde sig. Hur hopplöst det än låter så gjorde vi faktiskt framsteg i sakta mak.


Mitt i allt detta blev det också dags för Pepzis kastrering och Tezzlas hemkomst, sedan flöt det på i ca 4-5 veckor.

Tills jag skulle släppa ihop Pepzi och Tezzla. Som tidigare nämn (Ihopsläpp! Pepzi+Blossa) vart det bråk, Tezzla attackerade Pepzis nedre regioner helt utan förvarning om sitt missnöje. Vad som kunde hända i denna kombo av individer ville jag inte ha på mitt samvete, så jag fick hitta en annan kompis till Pepzi.


Då började jag spåna på om inte Pepzi och Saga kunde gå ihop? Ingen av dem är ju värst dominant och de hade nosat på varandra förut, utan tecken på aggressivitet. 

Självklart hade jag i åtanke även denna kombo kunde bli en nit, även om det inte syntes till en början.

Men ni som läst "Ihopsläpp! Pepzi+Blossa" vet att ihopsläppet gick fantastiskt och att de båda trivs i varandras sällskap.


Nu kanske ni undrar varför jag skrivit "Saga" i texten och "Blossa" i andra inlägg? Jo, jag tycker att namnet Saga absolut inte passar denna lilla timida men bestämda dam, och eftersom hon i stort sett är min kanin nu så tog jag mig friheten att ge henne ett nytt namn. Blossa.

För er som undrar över hur det gick med hennes skadade hornhinna, kan jag meddela att all skadad vävnad är helt borta!

 

(Svårflörtad surpuppa deluxe)


Men än har jag och Blossa en bit att gå i vårt "förhållande" så att säga, medicineringen sabbade lite i mitt arbete med henne men nu kan jag glädjas åt att jag har all tid i värden att vänja henne vid mig. Jag kan inte sluta förundras över dessa fantastiska kaniner, Blossas historia har kanske inte fått ett lyckligt slut än, men en lycklig vändpunkt  

 
Blossa är även mycket mån om sin hygien.

Av Victoria Bäck - Lördag 24 juni 23:08

Jag har nu skapat en helt ny kategori som heter "skolarbeten". Där kommer jag lägga upp diverse uppgifter, om kaniner såklart som jag gjort under min gymnasietid.

Ni får ha i åtanke att eventuella stavfel och andra missar kan förekomma.


Först ut blir då " Försäkra: Kanin"

Vi fick i uppgift på kursen Djursjukvård1 att gämnföra minst 2 olika försäkringsbolag, för att sedan välja vilket av dem vi skulle anlita och varför. 

Djurslaget i fråga var valfritt men vi skulle även uppge djurets uppgifter tex ras, kön, anamanes, ålder etc.

Helt enkelt var det en individ vi skulle välja föräkring åt. Denna individ kunde vara påhittad eller verklig.


Jag valde att försöka hitta en försäkring som passade Zilla bäst, som ni vet finns ju tyvärr bara Agria och Sveland som tecknar försäkringar åt kaniner.

 

Innehållet finns bifogat som PDF HÄR


Som tidigare nämnt är det ju inte alla som har möjlighet/vill försäkra sin kanin, men då rekommenderar jag er verkligen att ha en egen buffert.

Jag till exempel, är ännu inte 18 och kan därför inte försäkra någon av mina kaniner (i mitt namn), därför har jag ett separat sparkonto där jag lägger undan en slant varje månad. Dessa pengar har kommit mycket väl till pass när olyckan vart framme!



Av Victoria Bäck - Måndag 19 juni 13:33

Pepzi och Blossa hade vid detta laget bott brevid varandra, med kompostgaller emellan i ca 1 vecka. Det bådade gott då ingen av dem visade tecken på att vilja bråka, det var bara nyfikenhet från båda håll.


Men innan jag berättar mer ska jag först förklara varför Tezzla och Pepzi inte går ihop, som det först var tänkt.

Jag prövade släppa ihop dem för någon veckan sedan, utomhus i en stor hage som var neutralt område för dem båda. Tezzla hade tidigare inte tagit någon notis om Pepzi, trots att de bott grannar en tid. 

Jag var nästan övertygad att ihopsläppet skulle lyckats, men så fel man kan ha! Som en blixt från klarblå himmel attackerade Tezzla när Pepzi luktade henne på rumpan. Pepzi försökte försvara sig så gott han kunde och det vart en "sparkande fräsande boll" av de två, tack och lov lyckades jag sära på dem hyfsat snabbt. 

Tyvärr hann Pepzi bli biten på den enda kära ägodel han har kvar (snoppen), det började blöda ordentligt och såg riktigt otäckt ut!

Såret vart som tur var bara ytligt och läkte fort. Numera morrar Tezzla så fort hon ser Pepzi, så nu chansar jag inte mera på den kombon.


Tanken slog mig då att försöka bonda Pepzi och Blossa, de är i ungefär samma storlek och Blossa är bara lite mer än 1 år äldre än Pepzi.

Som sagt fick de då bo grannar i en vecka tills jah ansåg att de var redo att släppas ihop. Jag hade just då inhandlat 18st kompostgaller som fick bli deras neutrala plats.

     

(Köpte dessa på Jula för 99.90:- per förpackning med 4 galler)


Jag var självklart nervös att något skulle hända vid ihopsläppet, men jag fick bara lov att ha is i magen och vara berdedd att sära på dem vid bråk. Jag hade hoppats på minimalt med bråk då både Pepzi och Blossa är ranglåga, så blev det också

Jag gick och la mig lättad den natten, ihopsläppet gick väldigt lungt till, inte ens några små bråk. Jag tyckte bara lite synd om Blossa, som till min förvåning var undergiven till Pepzi som jagade henne och red konstant.

Återigen fick jag ha is i magen och tänkte att jag låter de hållas i någon dag eller så, fortsätter Pepzi att jaga henne (vilket Blossa tycker är jobbigt) hela tiden så får jag sära på dem.

Men jagandet höll bara i sig den enstaka dagen, nu går de och betar tillsammans som om de aldrig gjort annat.

Så underbart fint att se hur de trivs ihop, alla kaniner borde få ha en kompis  


En liten video vid ihopsläppet, som ni ser intar Pepzi rollen som den "dominanta", men nu har de båda accepterat rangordningen och verkar trivas riktigt bra ihop.


Något som kanske inte är glasklart är att Pepzi är kastrerad sedan 7 veckor tillbaka, jag borde gjort en inlägg om det men det vart tyvärr aldrig av.

För de som undrar gick kastreringen över förväntan, han åt på en gång och var väl lite väl pigg då han kom hem. Pepzi vart även chipmärkt under kastreringen och nu är han registrerad i SKVFs register.

På tal om detta är det även aktuellt att kastrera Blossa i framtiden, det skulle troligen underlätta för både henne och Pepzi.


 

Så här bor nu Blossa och Pepzi, i en hage ca 7x4m  med tillhörande fd kundkoja där de bor på natten för att skydda dem mot rovdjur.

Tanken är att bärnät ska spännas fast ovanpå hagen som skydd från rovfåglar (och ev rymmningsförsök). I hagen finns än så länge bara ett gammalt bildäck och en stor tunnel i plast.

Av Victoria Bäck - Tisdag 13 juni 14:21

För två veckor sedan, Onsdagen (7/6) upptäckte jag att något verkade irritera Blossa i hennes högra öga, det hade en svag rodnad i kanterna på ögonlocken, det rann och hon ville gärna knipa med ögat.
Jag misstänkte först bara att ett skräp lyckats ta sig in i ögat och skavde, gjorde då koksaltlösning (1krm salt per dl vatten) som sedan fick svalna av innan jag spolade rent Blossas öga.


Det verkade som att koksaltlösningen hjälpte då hon verkade mycket mindre besvärad av ögat.
Men så på fredagskvällen upptäckte jag att hon knep med ögat igen, det hade även börjat dyka upp en sk dimmig fläck på ögat. Insåg då att hon tveklöst hade fått en skada på hornhinnan, hela helgen sköljde vi ögat med koksalt för att det förhoppningsvis skulle lindra och återfukta ögat.


På Måndag morgon ringde jag in till Reginas veterinärklinik och fick tid redan 10:30 samma dag.
Det vart konstaterad ytlig hornhinneskada efter att veterinären färgat ögat med flourecein, ett ämne som fäster och färgar av sig i eventuella skador i ögat. Tack och lov är detta lätt att åtgärda och läker snabbt, veterinären skickade med mig SentrX eye gel, som ska återfukta och påskynda läkning.
Antibiotika i form av ögonsalvan Isathalmic 1% skrevs ut och hämtades sedan på apotek, en sträng salva skulle läggas i ögat morgon och kväll, samt att de återfuktande ögondropparna skulle ges i ögat 3ggr per dag.

Veterinären berättade att båda preparaten skulle ges i 7-10 dagar beroende på hur snabbt skadan läker, men för säkerhetsskull bör ett återbesök bokas in om ca 7 dagar för att se hur skadan läker.

Hela kalaset dvs enkel undersökning+SentrX dropparna+moms kostade 499:- och ögonsalvan som köptes på apotek kostade 179:-
Kan tillägga att ingen av mina kaniner är försäkrade (än) men som tur är har jag en egen buffert, ett sparkonto änkomt för veterinärbesök som verkligen är att rekommendera för dem som inte vill/kan försäkra sina kaniner.

 

Blossa var så duktig hos veterinären, massor av beröm fick hon då veterinär utan problem kunde undersöka henne och fastställa diagnos.

Kruxet är ju dock att medicinera henne, jag är inte populär alls då jag kommer och ska droppa en massa obehagliga saker i hennes öga (5ggr/dag!). När man väl fått tag på henne är det inga problem, men innan dess är det inte roligt för någon av oss.


Blossa är "under uppbyggnad" både fysiskt och psykiskt, hon är inte ett dugg handtam och blir helst inte rörd. 

Innan skadan skedde hade jag börjat vänja henne med hantering, dvs försöka röra henne utan att hon springer iväg. Självklart blir detta ett litet bakslag då jag måste ge henne sina ögondroppar oavsett om Blossa vill eller inte. Hon har verkligen potential att bli en riktigt trevligt sällskapskanin, bara hon får chansen och den ska jag ge henne.


Av Victoria Bäck - Fredag 9 juni 22:10

Igår avslutade jag precis min 3 veckor långa APL hos Djurmagazinet och självklart har jag inte missat chansen att kika igenom deras kanin sortiment riktigt ordentligt.   

Dock var det enligt mig stor brist på nyttigt "godis" till kanin, mängder av kräckers,dougnuts och muffins?! 

Men jag hittade ändå något jag var nyfiken på att testa, 3 olika örtblandningar från Jr Farm.

Örtblandningarna hade olika verkan: För magen, för välmåendet och för luftvägarna. Tänkte att detta skulle passa mina niner perfekt då de olika blandningarna nästan passar var och en av dem. Detaljerad info om produkterna samt örteras verkan kommer nedan.

   

(Ursäkta suddig bild)

Detta är innehållsförteckningen på Jr Farm Grainless Sage-Dandelion-Airways.

Påsen innehåller ca 5% salvia, 87% maskrosblad och blommor samt 8% eternell och pepparmint.


Salvia: Bakteriedödande, bra mot diarre, hämmar virus och innehåller ett fotohormon som balaserar hormonerna i kroppen. Detta är en läkeväxt som är väldigt allsidig, den bör ej ges till digivande honor salvia även hämmar mjölkproduktionen.


Jr Farm Grainless Chamomile-Dandelion-Relaxation.

Påsen innehåller ca 5% Kamomill, 87% maskrosblad och blommor samt 8% eternell och pepparmint.


Kamomill: Kramplösande på glattmuskulatur (ex mage-tarm), antiinflammatorisk, bakteriedödande, svettdrivande, lätt lugnande och rogivande. Vid ögoninflammation kan avsvalnat kamomillte lindra.


Jr Farm Grainless Caraway-Dandelion-Digestion.

Påsen innehåller ca 5% kummin, 87% maskrosblad och blomor samt 8% eternell och pepparmint.


Brödkummin: Stimulerar produktion av gallsafter, kramplösande för mage-tarm, aptitstimulerande och bra mot övriga matsmältningsproblem.


Samtliga blandningar innehåller även till stor del maskros och lite pepparmynta som även är mycket fördelaktiga.


Maskros: Bra för matsmältningen, renande, urindrivande, stimulerar bukspottkörtel, lever, aptit och matsmältning.


Pepparmynta: Uppiggande, kramplösande, lugnar mage-tarm, svagt smärtstillande lokalt (ex badda på ett insektsbett), bra mot förkylning, stimulerar ämnesomsättningen, cirkulationen samt produktionen av bl.a galla.






 

(Närbild på blandningen med salvia)

Man ska själbklart se till att ge sparsamt med dessa blandningar inte stämmer helt översens med näringsbehovet hos en kanin, men självklart ska detta bara ges som godis eller en smarrig touch till höet.

Tycker att dessa verkligen är vettiga och funderar på att i framtiden göra mina egna örtblandningar, med några små förbättringar.

Jag tycker dock att det är väldigt underligt att det står på förpackningarna "för alla gnagare och dvärgkaniner", skulle detta inte vara menat för större kaniner alltså?

Tycker att folk nu för tiden är lite väl duktiga på att se sk dvärgkaniner som en egen art  

Av Victoria Bäck - Måndag 15 maj 18:23

Som headern redan avslöjat så vart det ett tillskott här hemma trots allt  

Dagen då Arya (som hon heter i h-beviset) blev leveransklar åkte jag och hämtade henne hos uppfödaren Åsa som då stog redo med övergångsfoder, både hö och pellets samt härstammningsbevis. Fantastiskt trevlig och seriös människa som förtjänar allt beröm.

Jag hämtade henne då på en Torsdag men efter många om och men beslöt jag mig för att kalla henne: Tezzla. Det var verkligen ett passande namn åt denna charmiga lilla vilde (uppfödare valde bara ett slupmässigt namn för h-beviset).

Ännu har jag inte så mycket att berätta om denna flax-örade dam, annat än att hon och Pepzi verkar tycka om varandras närvaro dock har de ännu bara fått lukta på varandra genom galler. Det ska bli otroligt spännande att se om de trivs ihop, så nu håller vi tummar och tår framöver!


Bilderna är tagna från Tezzlas första utevistelse någonsin. Hon får tacka "tant" Zilla för lånet av hagen! 

       

Man kan nog säga att hon är väldigt lätt på fötterna   

Sök i bloggen

Presentation


Halloj!
Jag är en tjej på 17 år som älskar djur men kaninerna ligger mig extra varmt om hjärtat.
Jag går naturbruksutbildningen inriktning djurvård och bor på internatet där om veckorna, på helgerna bor jag hemma i byn på gården.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Omröstning

Tycker du att bloggen är lättläst?
 Ja
 Nej
 Kan bli bättre

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kaninzoonen med Blogkeen
Följ kaninzoonen med Bloglovin'

Gästboken


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se