kaninzoonen

Senaste inläggen

Av Victoria Bäck - Måndag 19 juni 13:33

Pepzi och Blossa hade vid detta laget bott brevid varandra, med kompostgaller emellan i ca 1 vecka. Det bådade gott då ingen av dem visade tecken på att vilja bråka, det var bara nyfikenhet från båda håll.


Men innan jag berättar mer ska jag först förklara varför Tezzla och Pepzi inte går ihop, som det först var tänkt.

Jag prövade släppa ihop dem för någon veckan sedan, utomhus i en stor hage som var neutralt område för dem båda. Tezzla hade tidigare inte tagit någon notis om Pepzi, trots att de bott grannar en tid. 

Jag var nästan övertygad att ihopsläppet skulle lyckats, men så fel man kan ha! Som en blixt från klarblå himmel attackerade Tezzla när Pepzi luktade henne på rumpan. Pepzi försökte försvara sig så gott han kunde och det vart en "sparkande fräsande boll" av de två, tack och lov lyckades jag sära på dem hyfsat snabbt. 

Tyvärr hann Pepzi bli biten på den enda kära ägodel han har kvar (snoppen), det började blöda ordentligt och såg riktigt otäckt ut!

Såret vart som tur var bara ytligt och läkte fort. Numera morrar Tezzla så fort hon ser Pepzi, så nu chansar jag inte mera på den kombon.


Tanken slog mig då att försöka bonda Pepzi och Blossa, de är i ungefär samma storlek och Blossa är bara lite mer än 1 år äldre än Pepzi.

Som sagt fick de då bo grannar i en vecka tills jah ansåg att de var redo att släppas ihop. Jag hade just då inhandlat 18st kompostgaller som fick bli deras neutrala plats.

     

(Köpte dessa på Jula för 99.90:- per förpackning med 4 galler)


Jag var självklart nervös att något skulle hända vid ihopsläppet, men jag fick bara lov att ha is i magen och vara berdedd att sära på dem vid bråk. Jag hade hoppats på minimalt med bråk då både Pepzi och Blossa är ranglåga, så blev det också

Jag gick och la mig lättad den natten, ihopsläppet gick väldigt lungt till, inte ens några små bråk. Jag tyckte bara lite synd om Blossa, som till min förvåning var undergiven till Pepzi som jagade henne och red konstant.

Återigen fick jag ha is i magen och tänkte att jag låter de hållas i någon dag eller så, fortsätter Pepzi att jaga henne (vilket Blossa tycker är jobbigt) hela tiden så får jag sära på dem.

Men jagandet höll bara i sig den enstaka dagen, nu går de och betar tillsammans som om de aldrig gjort annat.

Så underbart fint att se hur de trivs ihop, alla kaniner borde få ha en kompis  


En liten video vid ihopsläppet, som ni ser intar Pepzi rollen som den "dominanta", men nu har de båda accepterat rangordningen och verkar trivas riktigt bra ihop.


Något som kanske inte är glasklart är att Pepzi är kastrerad sedan 7 veckor tillbaka, jag borde gjort en inlägg om det men det vart tyvärr aldrig av.

För de som undrar gick kastreringen över förväntan, han åt på en gång och var väl lite väl pigg då han kom hem. Pepzi vart även chipmärkt under kastreringen och nu är han registrerad i SKVFs register.

På tal om detta är det även aktuellt att kastrera Blossa i framtiden, det skulle troligen underlätta för både henne och Pepzi.


 

Så här bor nu Blossa och Pepzi, i en hage ca 7x4m  med tillhörande fd kundkoja där de bor på natten för att skydda dem mot rovdjur.

Tanken är att bärnät ska spännas fast ovanpå hagen som skydd från rovfåglar (och ev rymmningsförsök). I hagen finns än så länge bara ett gammalt bildäck och en stor tunnel i plast.

ANNONS
Av Victoria Bäck - Tisdag 13 juni 14:21

För två veckor sedan, Onsdagen (7/6) upptäckte jag att något verkade irritera Blossa i hennes högra öga, det hade en svag rodnad i kanterna på ögonlocken, det rann och hon ville gärna knipa med ögat.
Jag misstänkte först bara att ett skräp lyckats ta sig in i ögat och skavde, gjorde då koksaltlösning (1krm salt per dl vatten) som sedan fick svalna av innan jag spolade rent Blossas öga.


Det verkade som att koksaltlösningen hjälpte då hon verkade mycket mindre besvärad av ögat.
Men så på fredagskvällen upptäckte jag att hon knep med ögat igen, det hade även börjat dyka upp en sk dimmig fläck på ögat. Insåg då att hon tveklöst hade fått en skada på hornhinnan, hela helgen sköljde vi ögat med koksalt för att det förhoppningsvis skulle lindra och återfukta ögat.


På Måndag morgon ringde jag in till Reginas veterinärklinik och fick tid redan 10:30 samma dag.
Det vart konstaterad ytlig hornhinneskada efter att veterinären färgat ögat med flourecein, ett ämne som fäster och färgar av sig i eventuella skador i ögat. Tack och lov är detta lätt att åtgärda och läker snabbt, veterinären skickade med mig SentrX eye gel, som ska återfukta och påskynda läkning.
Antibiotika i form av ögonsalvan Isathalmic 1% skrevs ut och hämtades sedan på apotek, en sträng salva skulle läggas i ögat morgon och kväll, samt att de återfuktande ögondropparna skulle ges i ögat 3ggr per dag.

Veterinären berättade att båda preparaten skulle ges i 7-10 dagar beroende på hur snabbt skadan läker, men för säkerhetsskull bör ett återbesök bokas in om ca 7 dagar för att se hur skadan läker.

Hela kalaset dvs enkel undersökning+SentrX dropparna+moms kostade 499:- och ögonsalvan som köptes på apotek kostade 179:-
Kan tillägga att ingen av mina kaniner är försäkrade (än) men som tur är har jag en egen buffert, ett sparkonto änkomt för veterinärbesök som verkligen är att rekommendera för dem som inte vill/kan försäkra sina kaniner.

 

Blossa var så duktig hos veterinären, massor av beröm fick hon då veterinär utan problem kunde undersöka henne och fastställa diagnos.

Kruxet är ju dock att medicinera henne, jag är inte populär alls då jag kommer och ska droppa en massa obehagliga saker i hennes öga (5ggr/dag!). När man väl fått tag på henne är det inga problem, men innan dess är det inte roligt för någon av oss.


Blossa är "under uppbyggnad" både fysiskt och psykiskt, hon är inte ett dugg handtam och blir helst inte rörd. 

Innan skadan skedde hade jag börjat vänja henne med hantering, dvs försöka röra henne utan att hon springer iväg. Självklart blir detta ett litet bakslag då jag måste ge henne sina ögondroppar oavsett om Blossa vill eller inte. Hon har verkligen potential att bli en riktigt trevligt sällskapskanin, bara hon får chansen och den ska jag ge henne.


ANNONS
Av Victoria Bäck - Fredag 9 juni 22:10

Igår avslutade jag precis min 3 veckor långa APL hos Djurmagazinet och självklart har jag inte missat chansen att kika igenom deras kanin sortiment riktigt ordentligt.   

Dock var det enligt mig stor brist på nyttigt "godis" till kanin, mängder av kräckers,dougnuts och muffins?! 

Men jag hittade ändå något jag var nyfiken på att testa, 3 olika örtblandningar från Jr Farm.

Örtblandningarna hade olika verkan: För magen, för välmåendet och för luftvägarna. Tänkte att detta skulle passa mina niner perfekt då de olika blandningarna nästan passar var och en av dem. Detaljerad info om produkterna samt örteras verkan kommer nedan.

   

(Ursäkta suddig bild)

Detta är innehållsförteckningen på Jr Farm Grainless Sage-Dandelion-Airways.

Påsen innehåller ca 5% salvia, 87% maskrosblad och blommor samt 8% eternell och pepparmint.


Salvia: Bakteriedödande, bra mot diarre, hämmar virus och innehåller ett fotohormon som balaserar hormonerna i kroppen. Detta är en läkeväxt som är väldigt allsidig, den bör ej ges till digivande honor salvia även hämmar mjölkproduktionen.


Jr Farm Grainless Chamomile-Dandelion-Relaxation.

Påsen innehåller ca 5% Kamomill, 87% maskrosblad och blommor samt 8% eternell och pepparmint.


Kamomill: Kramplösande på glattmuskulatur (ex mage-tarm), antiinflammatorisk, bakteriedödande, svettdrivande, lätt lugnande och rogivande. Vid ögoninflammation kan avsvalnat kamomillte lindra.


Jr Farm Grainless Caraway-Dandelion-Digestion.

Påsen innehåller ca 5% kummin, 87% maskrosblad och blomor samt 8% eternell och pepparmint.


Brödkummin: Stimulerar produktion av gallsafter, kramplösande för mage-tarm, aptitstimulerande och bra mot övriga matsmältningsproblem.


Samtliga blandningar innehåller även till stor del maskros och lite pepparmynta som även är mycket fördelaktiga.


Maskros: Bra för matsmältningen, renande, urindrivande, stimulerar bukspottkörtel, lever, aptit och matsmältning.


Pepparmynta: Uppiggande, kramplösande, lugnar mage-tarm, svagt smärtstillande lokalt (ex badda på ett insektsbett), bra mot förkylning, stimulerar ämnesomsättningen, cirkulationen samt produktionen av bl.a galla.






 

(Närbild på blandningen med salvia)

Man ska själbklart se till att ge sparsamt med dessa blandningar inte stämmer helt översens med näringsbehovet hos en kanin, men självklart ska detta bara ges som godis eller en smarrig touch till höet.

Tycker att dessa verkligen är vettiga och funderar på att i framtiden göra mina egna örtblandningar, med några små förbättringar.

Jag tycker dock att det är väldigt underligt att det står på förpackningarna "för alla gnagare och dvärgkaniner", skulle detta inte vara menat för större kaniner alltså?

Tycker att folk nu för tiden är lite väl duktiga på att se sk dvärgkaniner som en egen art  

Av Victoria Bäck - Måndag 15 maj 18:23

Som headern redan avslöjat så vart det ett tillskott här hemma trots allt  

Dagen då Arya (som hon heter i h-beviset) blev leveransklar åkte jag och hämtade henne hos uppfödaren Åsa som då stog redo med övergångsfoder, både hö och pellets samt härstammningsbevis. Fantastiskt trevlig och seriös människa som förtjänar allt beröm.

Jag hämtade henne då på en Torsdag men efter många om och men beslöt jag mig för att kalla henne: Tezzla. Det var verkligen ett passande namn åt denna charmiga lilla vilde (uppfödare valde bara ett slupmässigt namn för h-beviset).

Ännu har jag inte så mycket att berätta om denna flax-örade dam, annat än att hon och Pepzi verkar tycka om varandras närvaro dock har de ännu bara fått lukta på varandra genom galler. Det ska bli otroligt spännande att se om de trivs ihop, så nu håller vi tummar och tår framöver!


Bilderna är tagna från Tezzlas första utevistelse någonsin. Hon får tacka "tant" Zilla för lånet av hagen! 

       

Man kan nog säga att hon är väldigt lätt på fötterna   

Av Victoria Bäck - Lördag 29 april 00:06

Livet är minsann fullt av överraskningar!


Min plan löd att när Iris ungar blivit födda skulle jag boka kastrering åt Pepzi så att han kan få sällskap. Tanken var då att jag skulle ta en unge av henne (dvs Pepzis dotter) och att när tiden var inne för henne att komma hem skulle jag kunna börja bondingen direkt (i princip), och dessutom var allting tajmat så att jag kunde ägna mitt sommarlov åt att göra ett ihopsläpp, inom konstens alla regler.


Men när så första kullen dog trodde jag inte att det skulle bli ett försök nr 2, så jag började kika runt på blocket efter potentiella kandidater åt Peppen men blev omgående besviken. Men så plötsligt såg jag en annons med så fruktansvärt söta ungar som såldes av (annonsen att döma) en väldigt seriös människa som bodde alldeles i närheten dessutom.

På måfå slängde jag iväg ett SMS (efter att Iris vart parad andra gången) och förklarade hela tillvaron och undrade om det fanns någon hona kvar att tinga, men att hon inte skulle neka någon köpare för att jag bara var spekulant. Tyvärr fanns bara 2 hanar kvar, men instället för att bara tacka för mig så började uppfödaren, Åsa och jag att diskutera kostnader för kastrering mm, sen jag lovade att höra mig för om någon var ute efter en hane.


Det gick ett litet tag och jag insåg att någon från Iris kommande kull fick bli sällskap åt Pepzi.

Men så helt plötsligt en dag så fick jag ett SMS, det var från Åsa och hon medelade mig att en köpare av en hona hade backat ur och att om jag fortfarande letade efter en hona så kunde jag få köpa henne. Helt plötsligt rasade alla mina planer och jag blev tvungen att välja hur jag skulle göra. Hela denna vecka har gått åt att: planera, planera om, tänka och fundera.

 

Men inte kan motstå en sån liten sötnöt . Så om allt vill mig väl ska jag åka och titta på henne imorgon och förhoppningsvis matchar hon och Peppens personligheter.

4e Maj blir lilla tösen leverans klar, hon är viltgul och en blandning gottis/dvv. 

(Samma datum som Pepzis kastrering, meant to be? ;)

Av Victoria Bäck - Fredag 28 april 20:38

Efter allt elände nu i vinter kommer våren med hopp. 

En släkting till mig har en rysstecknad liten dvv/lejon hona som de gärna ville para med min Pepzi, så skedde det också nu i Februari och då hoppades vi att det skulle bli några små ryssar och att en hona skulle få åka hem till oss och bli Pepzis damsällskap.

Dock födde Iris som hon heter, ungar i en höbal och hon fick bara 2st som tyvärr följde med henne ur boet men inte hittade tillbaka och frös ihjäl. Men de valde att försöka en gång till, då skulle de fixa en riktig bolåda med kant då ungarna lätt "hänger kvar" under mamman då hon har diat ungarna färdigt och går därifrån.


Hur som helst kom Iris igen på kärt återseende av Pepzi, de trivdes verkligen tillsammans och det säger jag inte för att Pepzi ville "rida" henne hela tiden, utan dom visade verkligen ömhet jämtemot varandra, så fint att se! 


   


Otroligt snäll och rar är hon , för att inte tala om vacker!  

 

Nu håller vi tummar att det blir bebisar 7e Maj och att de klarar sig denna gånng.  

Av Victoria Bäck - Fredag 28 april 17:20

Denna vinter har jag verkligen inte haft turen på min sida med kaninerna    Som jag skrev i mitt tidigare inlägg fick Znurran tyvärr skutta vidare över regnbågsbron och som summan av kardemumman fick Zilla liknande symptom kort efter (24e Feb) dvs andningsvårigheter: rossling andning och ibland nysningar. 

Självklart ilade jag denna gång in till veterinären och fick mitt skräck-besked ännu en gång.Samma sjukdom.Samma alternativ.

Men denna gång beslöt jag mig för att det fick bära eller brista, jag valde att pröva antibiotikakuren på 14 dagar, trots risken för återfall ville jag ändå pröva då Zillas syptom var lindrigare samt att hon inte heller hade mjällkvalster som tärde hennes imunförsvar.


I alla fall så blev Zilla diagnoserad "inflammation/infektion i övre delen av luftvägarna". Jag fick då utskrivet 28ml av en stark (och dyr!) antibiotika som heter Baytril, 235:- fick jag lägg ut för den när veterinären varit så snäll och dragit av 30% på priset. Jag fick med 2st doseringssprutor (1ml) och vart delegerad att ge henne 1ml Baytril morgon och kväll. Men vilken viljornas kamp det blev!

Till skillnad från Bactrim med banan och vanlijsmak som Pepzi fick då han hade urinvägsinfektion, var Baytril helt transperent och osmaksatt vilket inte riktigt föll lilla damen i smaken. Men efter en stunds lirkande och många pelletsmutor fick hon till slut i sig det hon skulle och när kuren var över kunde jag äntligen slappna av då hon andades problemfritt och ljudlöst, tack och lov så gick det vår väg denna gång   (peppar peppar)

 

Hon hann fylla 6år ändå, lilla hjärtat <3


Jag har nu kommit underfund med orsaken till flickornas plötsliga sjukdom: Stress.

(Om sommrarna har Zilla och Znurran alltid gått ihop i en stor hage utomhus men suttit i sepparata burar på vintern)
I hopp om att de skulle kunna gå tillsammans även på vintern satte jag dem i en välinredd hästbox i höstas och de trivdes som fisken i början men eftersom tiden gick började pälstussar ryka allt tätare. Det hela slutade med att jag fick dela av boxen och satte galler emellan, bättre än inget.

Men den friden varade inte länge då Znurran plötsligt började få otäcka sår över hela kroppen, jag uteslöt andra orsaker och insåg (efter pälstuss-fynd) att Znurran hade hoppat över delningen, som är ca 125cm hög, in till Zilla bara för att få rejält med stryk och sedan hoppa tillbaka igen. 

Därefter fick de båda flytta till separata burar men då hade stressen av allt bråk och tjafs redan satt sina spår i båda mina små hjärtan.  


Det är jättetråkigt att det blev som det blev. Men man lär sålänge man lever, det är inget att sticka under stol med. Detta har varit en stor erfarenhet för mig även om man skulle kunna kalla det en riktig pärs


Några skulle nog kalla detta fel. Att avliva ena och ge den andra en chans, men jag vill påminna om att detta inte var några enkla val och jag gjorde min personliga bedömning på kaninernas individuella situationer och valde därefter. Jag ber er att förstå.


Av Victoria Bäck - Lördag 21 jan 12:32

Har tyvärr väldigt tråkiga nyhter berätta men det är bäst att jag tar allt ifrån början.

Znurran fick i somras åka in till veterinären då hon varit snorig och nyst mycket förra vintern, hon blev dock bättre under sommaren och veterinären tyckte att jag inte skulle oroa mig för lunginflammation utan att det var dammet från lagården som ställde till det för Znurran under vintern.

Lättad åkte jag hem igen och bestämmde att Zilla och Znurran fick bo i en stor box i stallet under vintern, där det inte är lika dammigt. Dock sluade inte Znurran att nysa och snora, dessutom började hon och Zilla slåss något så fruktansvärt att jag blev tvungen dela av boxen för att sära på dem.

Nu efter nyår fick det vara nog! Znurran blev plötsligt värre, kraftiga nysningar, ansträngdandning och minskad aptit. Jag ilade in till veterinären och fick då bekräftat vad jag fasat för så länge: Lunginflammation. Znurran hade fått nedsatt immunförsvar pga återfall av mjällkvalster samt stress av Zilla (Znurran hade troligen hoppat in till Zilla och blivit ordentligt biten). Som med alla andra djur får kaniner lättare att få sekundära sjukdomar pga nedsattimmunförsvar, dvs de blir mer mottagliga för sjukdomar. I detta fallet hade Znurrans mycoplasma (en microorgansim som räknas tillhöra kaninens normala flora) börjat föröka sig i alldeles för stoa mängder så att de satte sig på hennes luftvägar och bröt ut orentligt då hennes immunförsvar inte räckte till.

Mycoplasma (vanligt hos råttor) är mycket svårt att bota då man inte kan avlägsna all mycoplasma utan bara minska antalet med hjälp av stark antibiotika. Men trots behandling med antibiotika i 14 dagar sa veterinären att det inte var säkert att det vart bättre, det är mycket vanligt att mycoplasman återkommer och man måste göra upprepade behandlingar.

Detta känndes inte riktigt schysst mot Znurran att låta henne äta stark antibiotika och göra upprepade veterinärbesök i resten av hennes liv, så jag besluade att hon fick somna in där och då.

Jag var närvarande under hela processen och trots att det var oerhört svårt och jag faktiskt var ganska rädd så gick allting bra och jag satt vid hennes sida och strök henne över huvuden hela tiden ända tills hon var borta.

Så den 4 Januari 2017 fick jag åka hem utan mitt lilla gryn.

 

Men hon har inte längre ont eller svårt att andas och får skutta vidare på de gröna ängarna med hennes far    


Sök i bloggen

Presentation


Halloj!
Jag är en tjej på 17 år som älskar djur men kaninerna ligger mig extra varmt om hjärtat.
Jag går naturbruksutbildningen inriktning djurvård och bor på internatet där om veckorna, på helgerna bor jag hemma i byn på gården.

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kategorier

Arkiv

Omröstning

Tycker du att bloggen är lättläst?
 Ja
 Nej
 Kan bli bättre

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kaninzoonen med Blogkeen
Följ kaninzoonen med Bloglovin'

Gästboken


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se